Visby
Den 14 november somnade vår käre bror Bengt Widmark in efter en lång tids sjukdom. Han blev 74 år gammal.
Bengt föddes i Önnesmark, Lövånger, 1939, äldste son till Arthur och Signe Persson, i en barnaskara på fem.
I ungdomen ägnade sig Bengt främst åt idrott i alla dess former och från och med militärtjänstgöringen på I 20 i Umeå tog hans friidrottskarriär fart på allvar. Redan som tjugoettåring etablerade han sig bland de bästa löparna i Sverige genom att vinna B-SM på 5 000 meter, då iklädd Burälvens anrika linne. Sedan fortsatte karriären med rekordfart i IFK Umeås blåvita färger och Bengt blev allmänt känd som ”BP” bland alla idrottsintresserade. Bland hans imponerande meriter kan nämnas tolv individuella SM-tecken, två nordiska mästerskap, en OS-final på 3 000 meter hinder i Mexiko 1968 och tjugotre landskampssegrar på trettioen starter. Dessutom slog han eller tangerade de svenska rekorden vid fyra tillfällen och Bengt rankades internationellt bland världens tio bästa hinderlöpare under flera år. År 2010 rankades Bengt av Västerbottens-Kuriren som Västerbottens bästa friidrottare genom alla tider.
Parallellt med sin idrottskarriär vidareutbildade sig Bengt till socionom på förvaltningslinjen vid universitetet i Umeå och efter avslutad utbildning fick han anställning på Gotlands kommun och bopålarna flyttades till Visby. Här träffade han sin blivande fru Erna och hennes son Thomas och giftermålet stod på Bengts födelsedag den 31 oktober 1974. Bengt gjorde sedan sin civila karriär inom kommunen och blev chef för den sociala omsorgen på Gotland. Under en tioårsperiod var han också hälftenägare till ett behandlingshem på ön.
Efter pensioneringen jobbade Bengt som guide i Visby under ett par år. Han var mycket intresserad av Visbys och Gotlands historia och få var de platser på ön som han inte utförligt kunde berätta om, bland annat alla de 100 kyrkorna.
Bengt var snabbtänkt och hade en tydlig intellektuell läggning. Hans intressen var många och själv framhöll han ofta historia som sitt främsta område. Därutöver kan nämnas så disparata intresseområden som litteratur, idéhistoria, arkitektur, arkeologi, flyghistoria, hav och natur. Dessutom gav han ofta och gärna uttryck för sin starka känsla för hembygden och vad den representerade och betydde för honom.
Bengt hyste en stark omsorg om sina föräldrar, sina syskon och närmaste släkt. Familjen var för honom navet i livet. Den mittpunkt, som skapade och gav honom trygghet i olika skeden i tillvaron. Inte minst syskonkärleken var påfallande och kom oss bröder till del på många sätt. I skaran av fem bröder var Bengt den äldste och den självklare ledaren i flocken. Han var vår förebild eller idol, som vi såg upp till. Han var den idérike inspiratören, som hittade på olika lekar och även bestämde reglerna. Han ville gärna försäkra sig om att vara en vinnare i alla situationer. Han satte igång vårt ”stadionbygge”, som gav oss en egen arena för våra dagligen återkommande olympiader. Han var snäll mot oss och tog hand om oss på bästa sätt.
Envisheten visade sig tidigt och var säkert en bidragande orsak till hans framgångar inom idrotten. Han var, som det heter i Västerbotten ”tjurut”. Envishet, kreativitet och uppfinningsrikedom tillsammans, skapade många intressanta händelser och upptåg, som vi med glädje ser tillbaka på.
Trots att Bengt varit sjuk under en längre tid, lämnar han ett stort tomrum efter sig. Men han lever vidare hos oss genom våra gemensamma barndomsminnen och alla våra otaliga besök på Gotland, med Bengt som kunnig och stolt ciceron. Saknaden är stor men han kommer alltid att finnas kvar i våra tankar som storebror, kreatör och inspiratör.
Erik, Walter, Staffan och Anders med familjer