Skellefteå
På kvällen den 27 januari, somnade vår mamma Birgit Marklund in lugnt och stilla på Dammens äldreboende.
Hon föddes i Kalvträsk den 2 februari 1914, dotter till Nicke och Tora Söderström. Mamma var näst äldst av sju syskon.
I sin ungdom flyttade hon till Skellefteå. Hennes första arbete var hos en familj som barnflicka. Under den tiden besökte hon flitigt nära släktingar i Myckle och det var också där hon träffade Gustaf, sitt livs kärlek. De gifte sig 1936 och bosatte sig i Myckle. De fick tre barn. Mamma var utåtriktad och social som person och började genast engagera sig i den kristna verksamheten i Myckle. Hon var ledare i söndagsskolan och juniorföreningen i mer än 40 år och styrelseledamot i Myckle EFS under många år. Hon var också ledamot i kyrkofullmäktige och kyrkorådet i landsförsamlingen. Tidigt engagerade mamma sig i Röda korset och var under ett antal år ordförande i Skelleftebygdens Rödakorskrets.
Mamma var en handlingskraftig person och när tunnbrödsbageriet i Medle, där hon arbetat ett antal år, drog ner på produktionen bestämde hon sig för att starta eget bageri hemma i källaren. När en utbildning till respiratorvakt utannonserades sökte mamma till den trots att hon hade passerat de 50. Hon arbetade, främst på Iva, fram till pensionen. Ett arbete som hon trivdes med och var mycket lämpad för.
I början av 80-talet såldes huset i Myckle till yngste sonen och makarna flyttade till Prästbordet. 1990 blev mamma änka och två år senare avled äldste sonen efter en tids sjukdom, en stor sorg för henne.
Handarbete i alla dess former var mamma intresserad av och hade alltid en stickning eller virkning på gång. Väva mattor i missionsboden två dagar i veckan blev en sysselsättning för henne ända fram till 95 års ålder. Hennes goda hälsa gjorde också att hon kunde engagera sig i kyrkans besöksgrupp fram till 90 års ålder.
Mamma var trygg i sin kristna tro, hade en positiv livssyn och såg alltid framåt, en anledning till att hon kunde bearbeta även de svåra stunderna i livet. Att finnas till för sina medmänniskor var en självklarhet för henne. Vi barn, barnbarn och barnbarnsbarn kunde alltid känna mammas omtanke och omsorg.
För närmare två år sedan flyttade hon till Dammens äldreboende där hon trivdes bland annat tack vare mycket god omvårdnad. Saknaden är stor, men de ljusa minnena av vår mor, svärmor, farmor och mormor lever vidare.
Barnen med familjer