Skellefteå
Vår älskade mamma Elsa har efter en tids sjukdom fått flytta hem till sitt himmelska hem. Hon blev 97 år. I slutet bodde hon på Utsiktens äldreboende, där hon fick en god omvårdnad och vänner.
Elsa föddes och växte upp i Yttre Ursviken, tillsammans med sina sex syskon. I en släkt som i generationer arbetat på och kring älven och havet, så det livet var välkänt för Elsa. Pappa Emil arbetade med båtar, mestadels som maskinist. När han var borta på arbete fick mamma Berta och barnen hjälpas åt att sköta det lilla jordbruket.
Redan som ung kände Elsa kallelsen att gå ut som missionär. I det sammanhanget nämnde hon farbror Arvid i söndagsskolan i Ursviken, och ungdomsarbetet i S:t Örjan, där tant Ida fanns. Där lärde hon känna Jesus och ville att alla skulle få del av den glädjen.
Elsa behövde en utbildning och den påbörjades 1939 och avslutades med diakonissvigning i Härnösands domkyrka 1944.
Sjuksköterskeutbildning gick hon på Ersta sjukhus i Stockholm, och diakonikursen på Vårsta.
Sedan antogs hon till missionärsutbildningen på Johannelunds teologiska högskola. Där träffade hon sin älskade Arne som läste till präst och missionär. Midsommardagen 1945 missionärsavskiljdes Elsa i en fullsatt Skellefteå landsförsamlings kyrka. En milstolpe i hennes liv. En annan viktig dag det året var hennes bröllopsdag.
Elsa och Arne åkte ut våren 1946, som missionärer till Etiopien. Anställda av EFS arbetade de där på olika platser, dock längst i ett pionjärarbete i Mendi. Där fick de tillsammans se sin familj, en församling, en skola, klinik och bibelskola växa fram. Direkt de kom till Mendi startade Elsa upp med ett sjukvårdsarbete. Den lilla tältkliniken, den enda vårdmöjligheten som fanns inom ett stort område, blev en tillflykt för många som sökte hjälp. Efter en tid anslöt sig kollegan Lydia Larsson till arbetet, hon var en enastående kvinna. Elsa som nu blivit mamma behövde hjälp. Med enkla medel och knäppta händer gick de tillsammans in i uppgiften. Elsa arbetade även som lärare på den nystartade skolan och senare som reservmamma till andra missionärsbarn och barnhemsbarn.
Tiden i Etiopien kom att betyda mycket för Elsa och Arne. De upplevde en lycklig och givande tid tillsammans med vännerna där. In i det sista höll de kontakt via brev med dem. Även stödet från släkt, vänner och församlingar i Sverige betydde mycket för att de skulle klara missionsuppgiften.
Efter flytt hem till Sverige arbetade hon som sjuksköterska och bodde på flera orter i Skelleftebygden. Det blir här för mycket att nämna alla orter och sammanhang, men sammanfattningsvis kan sägas att vännerna alltid var betydelsefulla för henne.
Elsa och Arne fick tre barn, Hans-Arne, Kerstin och Monica, och drygt 60 rika år tillsammans. När pappa Arne dog blev det ett stort tomrum för mamma, hon miste sin älskade, men också sin dagliga bönevän.
Barnbarnen betydde mycket för mamma Elsa och nu i slutet också barnbarnsbarnen. Hennes omtanke, förmågan att alltid finnas där, att se och lyssna, kommer vi alltid att bära med oss. Vi minns också glimten i ögat och humorn, och hennes önskan att se och möta sina medmänniskor.
Mamma bad dagligen för oss och våra familjer, så nu har vi mist en trogen förebedjare. Vi skall minnas mamma Elsa med tacksamhet!
Familjen