Mensträsk
En mild marsdag somnade mamma stilla in på Vinkelbo i Norsjö där hon bott de sista tretton åren. Alla där var så rara mot henne så hon kunde inte ha haft det bättre.
Mamma föddes 1925 i Stennäs och flyttade som tolvåring till Mensträsk. Eftersom hon var äldsta flickan fick hon tidigt hjälpa till hemma. Hon skötte om sina fem småsyskon, mjölkade, skurade, tvättade, syltade, saftade och lagade mat.
Som femtonåring fick hon arbete på gruvan i Mensträsk. Tillsammans med föreståndarinnan fru Björk lagade hon all mat till ett gäng hungriga arbetare och ingenjörer. Mamma fortsatte arbeta som kocka, först i Örträsk men sedan i kolarlag. Att hitta sin blivande makei kolarskogen är inte så vanligt men det var precis det hon gjorde. En av kolarna i Vargisträsk var ovanligt stilig och hade dessutom motorcykel. Han hette Lennart och efter några turer på motorcykeln blev de ett par. De gifte sig 1951 och fick två döttrar, Birgitta och Elizabet.
Mamma och pappa köpte hus i Mensträsk av mammas bror Sixten och övertog även hans droska och bensinmack. När pappa körde sina turer var det mamma som skötte macken.
Hon lagade fantastisk mat och bakade de godaste bullar vi ätit. Hon var flitig och hade alltid något för händer. När vi var små sydde hon och stickade alla våra kläder men hann också sy de finaste dockkläder man kan tänka sig. Hon tyckte om att lära sig nya tekniker; makramé, näverslöjd, tenntrådsbroderi och mycket mer. Syjuntekvällarna var viktiga, förutom att lära nytt och hjälpa varandra fick man äta gott och ha trevligt tillsammans.
Mamma tyckte mycket om att fiska och plocka bär. Trädgården var en annan stor hobby. Blomrabatterna prunkade och jordgubbar, grönsaker, bärbuskar och potatis var alltid välskötta.
Mamma var mycket mån om familjen och lade allt annat åt sidan när barnbarnen hälsade på. Och så klart fick även de ta del av hennes flitiga fingrar. Otaliga är de sköna sockar som värmt deras fötter.
Vi saknar mamma men vet att hon har det bra nu.
Birgitta och Elizabet