Hågen Granån
Ivan Ignberg somnade in lugnt och stilla på Lövlundens äldreboende natten den 10 mars. Han blev 77 år.
Pappa föddes i Gummark, Skellefteå som näst yngst i en syskonskara om fem. 1961, under en danskväll på Royal i Ånäset, träffade han Ulla från Granån, kärleken slog till och efter några år flyttade han till henne på Hågen.
Pappa var en man som älskade naturen. I sitt jobb åt Skogsvårdsstyrelsen, men också på sin fritid, var skog, mark och hav en viktig del. Jakt var ett stort intresse redan från unga år, i början småvilt med egen hund men med tiden främst älgjakt. När sjukdomen tvingade honom att lägga undan bössan gav han, med vemod men också med stolthet, över sin plats i jaktlaget till sin svärson.
Havsfiske bedrev han tillsammans med sina svågrar och några nära vänner under väldigt många år. Många är minnena från fisketurer, men också från bilresor runt om i kommunen tillsammans med pappa säljandes strömming från morgonens fångst.
Idrott och musik måste också n ämnas när man talar om pappa. Som ung utövade han mycket idrott och genom hela livet följde han intresserat det mesta, Skellefteå AIK naturligtvis men också gärna längdskidor. När barnbarnen så småningom valde att utöva detta blev deras framgångar hans stora glädjeämne. Musik och dans älskade han och vi är många som fått förmånen att få dansa med honom på byafester och tillställningar, för mig finns ingen som någonsin kan mäta sig med pappa på dansgolvet.
Snäll, varm och ärlig var han, hjälpsam och med en skön humor och glimten i ögat. Han gjorde allt för mamma, mig och min familj. Sina barnbarn älskade han mer än allt annat och sorgen var svår när vi förlorade vårt mittenbarn. I nästan 20 år fick han kämpa mot sin sjukdom man han klagade aldrig över detta, för varje år förlorade vi lite mer av honom men med mammas omsorg fick han vara hemma nästan ända till slutet. Även den allra sista tiden fick vi bevis på hans kärlek till oss och hans glädje över att vi fanns vid hans sida. Vi saknar en älskad livskamrat, far, svärfar och morfar, men hans minne lever och vi unnar honom vila.
Familjen genom Ulrica