Drängsmark

Per-Olof Wikström avled i hemmet lördagen den 16 november, tre veckor före sin 64-årsdag.

Per-Olof föddes och växte upp i Blåfors. Han gick yrkesskolan i Byske och där träffade han sin blivande fru Viveca, född Hedlund, och 1969 flyttade de till Kåge där dottern Jeanette föddes 1971.

Under några år bodde familjen i Ånäset där P-O drev en bilverkstad. Sonen Anders föddes där 1975 innan man återvände till Kåge.

I nästan 30 år arbetade P-O åt Skellefteå Kraft som maskinförare, först som anställd hos E Lindholms Traktortjänst och senare som egen företagare.

Motorsporten var ett stort intresse och han var aktiv tävlande i folkrace när tävlingsformen kom till Norrland. När han slutade tävla själv började han engagera sig i Skellefteå Motorsällskap och jobbade mycket på motorstadion både före, under och efter tävlingarna.

1990 flyttade familjen till Drängsmarkskläppen.

P-O var engagerad i många föreningar där Drängsmarks Byaförening och Ångsågen var det han brann mest för, men även arbetet för en levande landsbygd.

2009 föddes det efterlängtade barnbarnet Sofia som blev en stor glädje för P-O.

De sista åren drabbades P-O av en neurologisk sjukdom som gjorde att kroppen försvagades men engagemanget i byn och föreningarna var lika starkt som alltid ända till slutet.

P-O efterlämnar ett stort tomrum men han kommer alltid finnas kvar i våra hjärtan.

Familjen

Öjebyn

Sally Sundberg, född Holmgren, har efter en längre tids sjukdom avlidit. Sally blev 87 år.

Närmast anhöriga är sonen Nils-Peter med familj, barnbarnen John och Linnea, syster Betty och bror Karl-Ivan med familjer, samt släkt och vänner i Piteå, Vingåker och Arvidsjaur.

Sally föddes i Arvidsjaur som äldsta barnet till Karl och Svea Holmgren, Hermansdal.

Efter avslutad skolgång började hon som affärsbiträde på Lindqvist handel i Arvidsjaur. Hon flyttade efter giftermålet med Arne Sundberg från Roknäs, till Luleå där hon fick tjänst vid Televerket. Då Arne fick tjänst som kommunalingenjör i Ovansjö, bosatte sig paret i Kungsgården, där familjen utökades med sonen Nils-Peter. Efter att Arne tillträtt en tjänst som kommunalingenjör för Vingåkers kommun, en tjänst han hade till sin pensionering, flyttade familjen till Vingåker.

Sally hade efter utbildning vid Åsa Folkhögskola i Sköldinge, tjänst som läromedelsassistent hos Vingåker kommun. Hon slutade tjänsten i samband med makens bortgång och flyttade till Piteå.

Friluftsliv med fjällvandring på hösten tillsammans med Arne och Nils-Peter var högtidstillfällen för Sally. Lördagarnas bastu med vinterbad förgyllde tillvaron och gav guldkant. Under många år var Sally och Arne aktiva medlemmar i Vingåkers folkdanslag. I sina landskapsdräkter från Pite Älvdal deltog de i olika dansuppvisningar, tillsammans med övriga medlemmar i Vingåkers folkdanslag.

De sista åren fick Sally god omsorg och vård på Öjagården i Öjebyn, där hon stillsamt insomnade på morgonen den 18 november.

En omtyckt mor, farmor och älskad syster har lämnat oss. Vi önskar nu att hon får vila i frid.

Familjen genom systern Betty

Norra Bastuliden

Agda Holmgren föddes i Frostkåge och var äldsta dotter till Gunborg och Helmer Lundgren. Hon växte upp i en syskonskara på nio barn.

Hon träffade Anders, sin blivande man, 1955. De gifte sig 1957 och bosatte sig i Norra Bastuliden. De fick under åren fyra barn.

Agda arbetade med hemmets och jordbrukets sysslor så länge hon orkade. Hon drabbades av flera allvarliga sjukdomar, bland annat kol, vilket gjorde hennes tillvaro ytterst begränsad.

Hennes största intresse förutom familjen, där barn, barnbarn och barnbarnsbarn spelat en viktig roll, var att handarbeta. Agda provade många olika slags handarbete och lyckades alltid få fina resultat.

Trots sin svåra situation orkade hon under de sista åren jobba med pärlbroderi, vilket gett oss runt omkring fina minnen att ha kvar.

Hon avled lugnt och stilla på sjukhuset under morgontimmarna onsdagen den 20 november med döttrarna vid sin sida.

Älskad, saknad och aldrig glömd.

Anders och barnen

Skellefteå

På natten den 20 november somnade vår älskade mamma in lugnt och stilla på Klockarhöjdens äldreboende. Där hade hon de sista åren fått god omvårdnad.

Ett långt och rikt liv är till ända.

Mamma föddes 1918 i Stämningsgården. Familjen bestod av åtta barn och föräldrarna som hette Hildur och Leander Berggren.

1938 förlovade sig mamma med vår pappa Birger och 1940 gifte de sig och paret fick oss tre pojkar.

Mamma fick tillsammans med övriga familjen uppleva det som ingen förälder borde behöva genomgå, att förlora ett barn. 1969 dog vår äldre bror Kjell, då endast 26 år gammal, helt oväntat. Han efterlämnade sin maka Barbro och tvåårige sonen Niklas. Mamma var under lång tid efter detta familjens stöttepelare och hon tänkte i första hand på oss andra medan hon stängde in sina egna känslor. Hon berättade senare för oss att det inte gått en dag efter detta som hon inte tänkt på Kjell.

1987 blev mamma änka.

I början på 1970-talet började hon arbeta som lokalvårdare på Alimak, där hon jobbade fram till sin pensionering.

Mamma trivdes med att pyssla i hemmet. Att städa, baka, handarbeta och laga mat hörde till hennes favoritsysslor. Ett annat glädjeämne var att umgås med vänner och bekanta. Vår mamma hade dessutom under många år en standardpresent till jul som hon stickat själv och som hon kallade tv-sockar, sådana skulle alla familjemedlemmar ha, såväl stora som små.

En speciell plats i hennes hjärta hade hennes barnbarn och barnbarnsbarn. Familjen låg henne alltid varmt om hjärtat och det är med glädje och tacksamhet vi minns vår mamma.

Vi saknar henne.

Familjen

Burträsk

Den 19 november somnade vår käre Berndt Norlin in efter en kort tids sjukdom. Han blev 79 år.

Berndt föddes i Norra Åbyn, son till Jenny och Artur Norlin. Efter avslutad skolgång och värnplikt började han jobba åt Åbyns Cementvarufabrik och blev kvar där i tio år. Därefter körde han godsbil åt Linjebuss i fem år. Resten av yrkeslivet var Vägverket hans arbetsplats.

1960 träffade Berndt sin älskade Anette och de gifte sig tre år senare. 1964 föddes David och 1970 Daniel. Däremellan byggde de sitt hus i Burträsk.

Berndt spelade dragspel i Burträsks dragspelsklubb och dansade folkdans i många år. Han var även med i kören Valda Röster. Berndt var arbetsam och fixade det mesta. Han hade många projekt på gång men ändå alltid tid för sin familj. Berndt var mycket glad och skämtsam som person.

Han efterlämnar ett stort tomrum men han kommer alltid att finnas i våra hjärtan. Närmast sörjande är makan Anette och sönerna med familj.

Familjen

Kilafors

Bergsingenjör Dag Ingler har avlidit i en ålder av 91 år. Han föddes i Los, Hälsingland. Hans närmaste är hustrun Inga-Lisa sedan 64 år samt barnen Anders, Svante, Eva och Karin med familjer.

Dag Ingler växte upp på brukspatron Kahlmeters tomt, han som år 1733 startade kobolt-nickelgruvan i Los. Det var måhända dessa bergsmannamässiga anor som gjorde att den studiebegåvade ynglingen fortsatte sin utbildning på Kungliga Tekniska Högskolan och med inriktning på bergsvetenskap/gruvlinjen.

Hans första anställning var som ingenjör vid Bolidenbolagets blygruva Laisvall, fyra mil från Arjeplog, där han senare under tio års tid var platschef och överingenjör. Hans tid där sammanföll med en mycket expansiv period inom bolaget och för samhället från ”Klondike”-liknande förhållanden till ett välordnat samhälle. Dags lugna och säkra auktoritet och goda ledaregenskaper medverkade till att verksamheten i gruvan under alla år fungerade mycket väl och med ett gott samarbete med all personal. Personalen vid gruvan var förhållandevis ung och Dag verkade som mentor för den yngre generationen bergsingenjörer genom att ge dessa ett väldefinierat ansvar.

När han slutade 1963 var gruvan mycket lönsam. Laisvall var Europas största blygruva och ett resmål för världens gruvfolk.

Minnet av honom från vår tid i Laisvall där vi tre har verkat är mycket ljust och vänskapen och samvaron med Dag och hans familj har fortsatt under alla år och under arbeten utomlands.

Dag Ingler var en period också chef för Bolidens gruvor i Kristinebergsområdet och för legodriften för statens gruvor inom Adakfältet. Dags framgångar i den tekniska och ekonomiska utvecklingen av de gruvor där han verkade berodde inte minst på hans förmåga att inspirera de anställda till självständigt tänkande och agerande.

Senare verkade han som konsult inom Sveriges då största tekniska konsultföretag, VBB/Sweco. Under nära 20 år blev det resor och projekt i uppemot 40 länder i samtliga världsdelar. Under två år var han även adjungerad professor i bergteknik vid Luleå tekniska universitet.

Vid sin pensionering 1988 förvärvade Dag tillsammans med hustru Inga-Lisa den gamla disponentvillan i Sibo utanför Kilafors, vackert belägen vid Bergvikens strand.

Dag fortsatte att verka som internationell gruvkonsult under ett antal år varefter han på äldre dagar intresserade sig bland annat för Hälsinglands landskapsblomma, linet, om vilken han medverkade som medförfattare till en skrift om ”Linets väg”.

Med hjälp av den moderna tekniken kunde Dag på äldre dagar ha kontakt med sina vänner och bekanta världen över. Han behöll sin mentala vitalitet ända in i det sista då han lugnt somnade in.

Nu går våra tankar till hans älskade familj. Vi har under många år fått njuta av stor gästfrihet och glädje hos Dag och Inga-Lisa och deras stora glada familj med barn, barnbarn och nu också barnbarnsbarn.

Lars-Erik Bolding

Bernt Honeth

Lars Lidström

Jörn

Den 20 november somnade Brage Lindmark stilla in i hemmet, 79 år gammal. Han var son till Valborg och Sigfrid Lindmark och näst äldst i en syskonskara på fem, född och uppvuxen i Storträsk.

1964 träffade han sin livskamrat Naima född Näslund, de gifte sig i Junsele 1969 och ett år senare föddes dottern Annica. Efter giftermålet flyttade han till Jörn och 1976 stod det hus han byggt klart för inflyttning. Han har funnit mycken glädje i att jobba med huset och sommarstället i Hemliden.

Brage trivdes mycket med att vara ute i naturen och han har många mil på hjortronmyrarna och bland lingontuvorna i skogarna runt barndomshemmet i Storträsk. Han tyckte även mycket om att fiska och då gärna tillsammans med sina fiskekamrater uppe i fjällvärlden. Han var också sportintresserad och har bland annat följt Skellefteå AIK med stort engagemang. Han var också en duktig berättare av episoder och händelser från förr och älskade att sitta och resonera om gamla och nya tider.

Brage började tidigt arbeta på Bröderna Bohmans AB i Storträsk och jobbade många år som chaufför med både timmer- och biltransporter. Därefter började han på Jörnträ AB där han arbetade som traktorförare fram till sin pension.

Att hjälpa vänner och familj närhelst som det behövdes låg honom varmt om hjärtat, han har varit en mycket omtänksam och kärleksfull make och pappa.

Saknaden är stor men han lämnar ljusa minnen kvar och kommer alltid att finnas i våra hjärtan.

Familjen

Sandfors/Mora

Min bror Stig avled den 16 november i en ålder av endast 61 år. Dödsorsak var en svårbehandlad hjärntumör.

Han var son till Sven och Henny Nordlund från Sandfors.

Efter skolan reste Stig till Israel och arbetade på kibbutz. Längtan till hembygden var stark och han återvände snart och började arbeta som Norrans lokalredaktör i Norsjö, Malå och Jörn.

Stig var nyfiken på storstaden och fick jobb på Sveriges Radios samhällsredaktion som programsekreterare.

Han hade ett stort intresse för musik och kanske främst pop. Detta gjorde att han senare kunde börja som artistförmedlare på Ema-Telstar. Semic förlag gav honom också möjlighet att bli redaktör för årsboken Popen idag, vilket gjorde att han kunde träffa och intervjua många kända artister som Abba med flera.

Stig var en duktig skribent och uppmärksammades av utbildningsförlaget Brevskolan. Han var där ansvarig för flera böcker och skrifter. Nämnas bör boken ”Modet att leva”, en antologi om tillvarons obönhörliga skörhet, där många välkända författare medverkar.

De sista åren arbetade Stig som frilansare för olika facktidningar.

Han följde noga Skellefteå AIK:s framgångar på isen och skrev också några artiklar för klubbtidningen.

I augusti 1996 gifte han sig med Eva Jonsson från Piteå. Båda hade ett stort intresse för motion i olika former; långa promenader, cykelturer, skidutflykter med mera.

Han var också en stor djurvän där favoritdjuret kanske var katt.

De sista åren var paret bosatta på Sollerön utanför Mora.

Jag är mycket imponerad över det mod Stig visade under sitt sista levnadsår.

Både Eva och jag är mycket tacksamma över att han blev så väl omskött av den underbara personalen både på Spanskgården i Mora och på Munkbohemmet i Hedemora.

Närmast anhöriga är hans hustru Eva och broder Kjell.

Kjell Nordlund

Norsjö

Agneta Dahlberg lämnade oss hastigt på måndagskvällen den 25 november. Hon blev 51 år gammal.

Agneta föddes 1962, hon växte upp i Norsjö tillsammans med mamma Gulli, pappa Henrik och sina två bröder Jörgen och Morgan. I unga år träffade hon sin blivande man, Tommy. De flyttade till Finnäs, och fick barnen Jens, Sara och Marie. 1988 blev Agneta änka, då Tommy hastigt gick bort.

1990 träffade Agneta Anders, som hon levde tillsammans med resten av sitt liv. De byggde hus och flyttade till Ulriksdal. Jens, Sara och Marie blev berikade med två syskon till, Jerry och Louise.

Som ung arbetade Agneta några år på Ica. Men som mamma var hon hemma medan barnen var små. I slutet av 90-talet utbildade hon sig inom storkök. Därefter arbetade hon i skolkök i tio år, både i Norsjövallen och i Norsjö. De sista åren har Agneta arbetat i restaurang, där hon trivdes allra bäst, i Gallejaur.

Gallejaur hade en speciell plats i hennes hjärta. Från tidigt på våren till sent på hösten bodde hon där i sin sommarstuga. Som kökschef i restaurangen trivdes hon bra. Nu planerades julborden för fullt.

Plocka svamp, fiska och laga mat var stora intressen. 2009 blev Agneta mormor för första gången, det bästa hon visste var när barnen och barnbarnen kom på besök. Hon har hunnit få åtta barnbarn, som alla förgyllde hennes liv.

Sticksömmen var alltid i full fart, likaså pysslandet med pärlor. Flitiga händer har somnat. Maka, mamma, mormor/farmor, svärmor har somnat.

Det är tomt.

Saknaden är enorm.

Familjen

Mårtensboda

Natten den 26 november somnade vår älskade pappa in på Hedvigsgården i Kåge.

Pappa föddes 1934 i Ljusvattnet och var yngste son till Karl och Emilia Linder. Han hade två äldre syskon, André och Elida. De var tillsammans med föräldrarna starka förebilder för pappa, som snabbt anammade den strävsamma och flitiga ådra som genomsyrade familjen.

I slutet av 50-talet träffade pappa sin stora kärlek, vår mamma Inga (född Fredriksson). Det nygifta paret flyttade från Umeå och köpte mammas barndomshem i Perniz (Mårtensboda). Där lyckades de, med sinne för ekonomi, hårt arbete och en vilja att aldrig ge upp, vända jordbruket till vinst.

Pappa var engagerad i politiken. Bland förtroendeuppdragen fanns bland annat ordförande för MUF Västerbotten och kommunfullmäktige i Lövånger.

Pappa startade i början av 1970-talet Traktorekonomi, tillsammans med Reidar Andersson och Henry Lindholm. Företaget var hans livsverk och han arbetade hårt tillsammans med sina kompanjoner.

Några år efter att mamma gick i pension, sålde pappa av sin del i Traktorekonomi. De fick några år tillsammans på ålderns höst.

2007 blev pappa änkling, då mamma hastigt gick bort.

Pappa var en mycket social person och tyckte om att mycket folk runtomkring sig. Han var generös och bjöd gärna på goda och tilltagna middagar. Pappa var road av att följa nyheter från näringslivet och börsmarknaden. Han gladdes mycket över Skellefteå AIK:s framgångar. Pappas främsta styrka var att ta varje situation som kunde uppkomma med ro och göra det bästa av den.

Under snart tre år har pappa kämpat mot cancern. Han har varit tapper och nu när han har somnat in så har han kommit till ro.

Vi saknar pappa och önskar att han nu får vila i frid.

Disa och Jonny

Bureå

Pappa Karl-Anton avled den 20 november i en ålder av 90 år.

Han var född i Falmarksforsen, barn till Johan och Hildur Forsman, som nummer två i en barnaskara av elva.

1945 gifte han sig med vår mamma Margit, född Lundkvist, och de fick tre barn tillsammans, 1946 föddes dottern Ulla-Stina, 1949 sonen Tommy och 1959 dottern Carina, som avled före ett års ålder.

Pappa köpte hemstället i Falmarksforsen 1953 och drev där jord- och skogsbruk.

År 1961 började han arbeta åt Luftfartsverket, LFV, på Skellefteå flygplats, där han blev kvar fram till sin pensionering.

1972 flyttade pappa och mamma till Bureå, där de bodde i mammas hemgård. Pappa blev änkling 1992.

Hans största intressen var sommarstugan, som han byggde i Forsen, och att umgås med släkt och vänner.

Pappa var sällan långt borta om någon av oss ville ha lite bygghjälp, eller gärna något lite större som fordrade en expert.

Efter en tid träffade han vännen Inga-Greta, som delade hans fritidsintressen dans, dansmusik och fiske. De sista åren bodde pappa på Brogårdens demensboende i Skellefteå, där han fick god vård och omsorg.

Vi minns pappa med värme och kommer att sakna hans humor och fyndigheter.

Han finns i våra hjärtan.

Barnen

Skellefteå

Vår mamma, Dagny Hultdin, avled på fredagsmorgonen den 22 november på Dammens äldreboende. Trots att hon varit sjuklig en längre tid kom dödsbudet oväntat.

Dagny föddes i Övre Bäck 1927 som dotter till Anna och Nils Westerlund. Hon var nummer tre i barnaskaran, med två äldre bröder.

Efter en utbildning till kartriterska hamnade hon i Kristineberg, där hon mötte vår pappa Henry. De gifte sig i Bureå kyrka midsommarafton 1949, men bosatte sig till en början i Henrys hemby Aspliden. 1951 föddes dottern Margita. Samma år som sonen Leif föddes, 1954, flyttade familjen in i en nybyggd HSB-lägenhet i Skelleftehamn, där vi bodde fram till 1965. Vi flyttade då till Skellefteå, där våra föräldrar efter några år köpte ett radhus i Sjungande dalen.

När vi började skolan återupptog mamma sitt arbete som kartriterska vid Skellefteälvens regleringsförening. 1961 gick hon över till Skellefteå Kraftverk där hon arbetade fram till pensioneringen.

Mamma var en social person med många nära vänner. Hon var mycket intresserad av konst, hantverk och litteratur. Innan pappa hastigt rycktes bort år 2000 hade de ett starkt gemensamt intresse av friluftsliv. De sista åren blev mamma successivt mer begränsad av sjukdom.

Vi minns mamma som en varm och känslosam person. Vi kommer att sakna henne men hon finns kvar i våra hjärtan.

Margita och Leif

Skellefteå

På morgonen den 22 november somnade konstnären Allan Lindqvist lugnt in på korttidsboendet i Kåge. Han blev 90 år. Allan har levt ett långt och aktivt liv och de sista 29 åren med sin älskade Solveig.

Han föddes i Skellefteå, mamma hette Vilma och pappa Johan. Han var yngst av tre bröder.

1947 gifte han sig med Gunda Marklund, de fick två barn, Anna-Karin och Britt-Marie. Pappa och mamma bodde några år i Norrköping där han arbetade som reklamman.

1957 blev längtan till Norrland för stark, så de flyttade hem och till Renholmen. Där odlade de jordgubbar som de sålde till affärer i Byske. Allan arbetade då som teckningslärare på Byske realskola.

1964 köpte de vad som Allan kom att döpa till Hållhägnen. Det var ett av hans projekt, han älskade att arbeta med sina händer, bygga och renovera. 1971 öppnades Hållhägnen, som blev ett mycket populärt utflyktsmål med försäljning av konsthantverk och fika vid den vackra Byskeälvens fors.

Allan blev änkeman 1983.

1985 träffade han sin älskade Solveig och de gjorde många långa resor till Frankrike, Spanien, Italien och Lofoten. Resorna och klassisk musik gav honom njutning och inspiration, vilket man kan se i hans tavlor. Allan har haft många stora utställningar och gjort flera utsmyckningar, som på Campus i Skellefteå, på Kåge vårdcentral, på Hedvigsgården, Bureå badhus och Byske centralskola.

Han var en rastlös själ, nyfiken, ivrig att prova nya material och tekniker som olja, kolteckningar, kroki, akvarell, emalj och mosaik. Han gjorde kopparlampor och även smycken. Allan levde och brann för konsten.

Vi saknar en passionerad och energisk levnadskonstnär, make, pappa och morfar.

Solveig, Anna-Karin och Britt-Marie

Flarkbäcken

Vår älskade pappa Gösta Eriksson somnade in på Nysätragården fredagen den 8 november efter en tids sjukdom i en ålder av 88 år.

Närmast anhöriga är barnen Anders, Solveig, Göran och Östen med familjer.

Pappa var son till Albin och Viktoria Eriksson. Han växte upp i Flarkbäcken i en syskonskara på fyra barn. I sin ungdom arbetade han bland annat som chaufför i faderns åkerirörelse.

Han gifte sig 1948 med Elsie, född Jonsson, från Brände.

I Flarkbäcken byggde de upp ett stort jordbruk och fick tillsammans oss fyra barn. Mamma gick bort 2011, saknaden efter henne var mycket stor.

Pappas största intresse var jordbruket och alla djur. Ett annat intresse var resor, både inom Sverige och utomlands.

Han hade ett stort sportintresse och tyckte även om att titta på gamla filmer på tv. Bärplockning var ett annat intresse och många gånger gav han bort bären till oss barn.

På äldre dagar tyckte pappa och mamma om att ta en morgonpromenad och på vintern åkte de skidor.

Pappa var snäll och omtänksam, månade om och ställde alltid upp för oss. Han uppskattade mycket när vi hälsade på, var glad och tacksam och vi fick alltid en stor kram.

Han lämnar ett stort tomrum efter sig och vi kommer alltid att minnas och sakna honom.

Vi bär honom med oss i våra hjärtan med stor tacksamhet och glädje.

Anders, Solveig, Göran och Östen

Burträsk

Tidigt på morgonen den 22 november somnade Anna-Greta Widerlund in på Mellangårdens äldreboende i Burträsk.

Hon föddes den 8 mars 1924 i Gurkoträsk, dotter till Oskar och Lina Eklund. Anna-Greta var andra barnet i en barnaskara av åtta, varav tre fortfarande är i livet.

I unga år var döttrarna tvungna att bidra till försörjningen i hemmet, detta som pigor, så många var de ställen som Anna-Greta och hennes systrar var tvungna att gå till. Senare fick de arbeta som kokerskor åt huggarlag i bygderna runtom hemstället, detta var ett slitigt arbete med tidiga morgnar och sena kvällar.

1948 gifte sig Anna-Greta med Johan Widerlund och samtidigt övertog de ett litet hemman på Björnliden efter Albert och Sofia Widmark, där byggde de sig ett nytt hus och skaffade sig ett par kor och en häst för att bruka jorden och få ett drägligt liv.

Anna-Greta hade två stora intressen, sömnad och handarbete, specialiteten var brudklänningar och många är de brudar som gått till altaret iförda Anna-Gretas klänningar.

Sommaren 1959 kom adoptivsonen Lars till Björnliden.

Anna-Greta och Johan delade på tre stora fritidsintressen, ett var fiske och många resor har gått till fjällsjöar, det andra var bärplockning och många är de mil som trampats över myrar, det tredje intresset var sången, de var trogna SPF-kören under många år.

1990 köpte sonen hemmanet och 1995 flyttade Anna-Greta och Johan till Burträsk då Johans hälsa hade börjat vackla, de hann bo där i drygt fem år innan Johan somnade in och Anna-Greta förlorade sin livskamrat, detta tog henne hårt och hon har saknat honom djupt.

Vi är tacksamma för den fina omvårdnaden som Anna-Greta har fått, både från hemtjänsten i Burträsk och sedan från personalen på Mellangården. De har gjort ett fantastiskt arbete och visat hur äldrevård ska vara.

Närmast sörjande är sonen med familj, syskon och syskonbarn.

Vi saknar henne.

Familjen

Brände

Den 21 november, efter en tids sjukdom, somnade vår älskade Hans-Erik Olofsson in. Han blev 76 år.

Han var född i Brände, son till Bror och Betty Olofsson och den nionde av elva syskon.

Hans-Erik blev sin hemby trogen och 1962 övertog han föräldrarnas jordbruk. Samma år träffade han sin älskade Thyra Burén från Ljusvattnet, Burträsk, och de gifte sig året därpå. Tillsammans fick de tre barn, Göran, Helena och Magnus.

1981 fick han anställning hos Martinssons som skogsarbetare.

Driften av jordbruket övertogs 1989 av äldste sonen Göran och hans sambo Lotta.

Skogen låg Hans-Erik varmt om hjärtat och där tillbringade han gärna sin tid. Ved på våren, röjning sommaren, bärplockning på hösten och skidåkning på vintern.

Han tyckte mycket om att umgås med familj och vänner och gav gärna ett hjälpande handtag till den som behövde.

Familjen och barnbarnen var hans stolthet och humorn hans sigill.

Tomrummet efter honom är stort, men han kommer alltid att finnas i våra hjärtan.

Närmast sörjande är makan Thyra och barnen med familjer.

Familjen

Skelleftehamn

Vår älskade fina mamma somnade in fredag morgon den 22 november på Skellefteå lasarett med oss barn vid sin sida.

Mamma föddes i Skelleftehamn, dotter till Henry och Elsa Lundström. Storasyster till Lars-Göran. Som barn tillbringade mamma somrarna i sin mormors stuga på ön Klubben som låg henne varmt om hjärtat. Där hade mamma många fina minnen och upptåg med sin kära kusin Ketty som var som en syster för henne. I stugan har vi barn tillbringat underbara somrar vi aldrig glömmer. Mamma älskade solen, havet och att ha familjen samlad.

Mor utbildade sig till frisör och hade en salong på badhuset i Skelleftehamn. Där träffade hon sedermera kärleken, vår pappa. De fick oss fyra barn. Efter att ha fått tvillingar sålde mor salongen och började jobba som dagmamma. Hon gav massor med kärlek och omtanke till dagbarnen. Tvillingvagnen var alltid fylld med barn på väg mot lekparken. Hon var jämt glad när hon väckte oss på morgonen med dukat frukostbord, så vi blev bortskämda!

Efter att ha jobbat hemma under många år började mamma på Skärgårdshemmet, där hon trivdes mycket bra. Hon jobbade där till 2004 då hon blev allvarligt sjuk i en tumörsjukdom. Mammas vilja, mod, styrka och fysiska form hjälpte henne att tillfriskna och gav henne några fina år som pensionär.

Hennes värme och kärlek till barnbarnen var stor. Fanns alltid där med en hjälpande hand. Skolavslutning med jordgubbar, då trivdes mor. Resorna till goda vännerna Gino och Gudrun i Italien var fantastiska, då var hon lycklig! Hon uppskattade långa promenader, PRO med Majken, vattengympagänget och att umgås med nära och kära. Som gammal frissa var hon alltid fin i håret.

Nu i september drabbades mamma av en ny cancertumör. Hon sa: ”De är som de är.”

Vi hann säga att vi älskade henne och att hon varit den bästa mamma för oss. Att hon nu fick ta hand om sig själv. Vi är tacksamma för allt hon gav oss.

Barnen

Skellefteå

Min pappa, Arvid Hägglund, somnade in stilla den 8 november på Skellefteå lasarett efter ett långt och innehållsrikt liv. Han hade några veckor tidigare firat sin 95-årsdag i Umeå tillsammans med familjen. Hans närmaste anhöriga var min familj, Inge samt våra vuxna barn Nina, Mikael och Malin med familjer.

Pappa var född och uppväxt under knappa omständigheter i Kåge som den yngste sonen i en syskonskara på fem barn. Hans pappa Karl var skomakare och sågverksarbetare medan mamma Viktoria tog hand om familjen och hushållsarbetet. I den sexåriga folkskolan lades grunden för pappas stora intresse för natur, miljö och samhällsutveckling. Som så många andra under krigsåren var han till en början diversearbetare. Han fick reumatism under sin uppväxt och kunde därför inte ta tyngre jobb vilket så småningom resulterade i en praktikplats på Larssons livsmedel i Skellefteå. Han arbetade sedan under cirka 20 år som telefonförsäljare på grossistföretaget Frans Andersson & söner.

I mitten på 60-talet började pappa arbeta som resande säljare, så kallad handelsresande, med distrikt från Sundsvall till Kiruna. Kundkretsen bestod av livsmedelsbutiker och parfymerier. Det blev många timmar i bil, långt innan mobiltelefonen var uppfunnen, borta från fru och barn. Tack vare pappas nyfikenhet på sin omvärld kunde bilkörningen fyllas med ett meningsfullt innehåll – han lärde sig allt som var värt att veta om de samhällen och företag som fanns i norra Norrland. Intresset stannade inte där, han följde även världshändelserna och samhällsutvecklingen i stort. Detta pågick ända in i det sista via radio, tv och dagstidningar. Det blev allt tydligare med åren att pappa hade ett exceptionellt gott minne i stort och smått, bland annat ett slags ”absolut bildminne”.

Pappa Arvid träffade sin kärlek Tora på en lördagsdans. De gifte sig 1950 och de fick mig tre år senare. Inkomsterna var inte stora men väl ivern att bygga ett gott liv tillsammans. De var båda mycket händiga inom många områden och goda förebilder för de nya gör-det-själv och recycling- trenderna. Det snickrades, målades, syddes, slöjdades, planterades och såddes alltmedan den egna villan och tomten tog form. De hade stort fokus på att ge mig en bra uppväxt och utbildning. Fritiden ägnades åt sommarstugan i Kåge, vandringar och skidturer i skog och mark, bilutflykter och att umgås med släkt och vänner. Det blev också många längre resor under åren. Våren 1975 tog livet en oväntad och tragisk vändning då mamma Tora avled efter en kort tids sjukdom.

Som ung var pappa mycket fotointresserad, vi hade ett spännande mörkrum i källaren. Senare blev småvilt- och älgjakt pappas stora intresse. Skogsutflykterna då pappa hade geväret med på axeln involverade ibland även korvgrillning och bärplockning tillsammans med mamma och mig. Pappa arrenderade under många år jaktmarker i Stavaträsk och han hade många goda vänner bland sina jaktkamrater. Efter pensioneringen började pappa gå på pensionärsdans, det gav bra motion och många nya sociala kontakter. Vid 70+ träffade han Asta och livet tog en ny och positiv vändning. Under en 15-årsperiod var de aktiva pensionärer och som tillsammans tog väl vara på allt vad Skellefteå-bygden och umgängeskretsen kunde ge. Asta blev också ett välkommet tillskott i vår familje- och släktgemenskap.

Pappa tyckte om att resa och se sig omkring både i Sverige och utomlands. Den sista längre resan för pappa och Asta gick till hemlig ort för att fira pappas 90-årsdag. Vi hade bokat en fin lägenhet och födelsedagsmiddag i Åre och planerat en dagsutflykt till Trondheim. Pappa och mamma hade cyklat mellan Östersund och Trondheim på sin förlovningsresa 60 år tidigare. Under bilturen kunde pappa gång på gång beskriva vad som skulle komma efter nästa krök på vägen, det var helt overkligt! Samma år gjorde pappa och jag en egen resa till Tallinn i fantastiskt vårväder. Vi åt fartygsfrukost på hemvägen med utsikt över Stockholms skärgård och passade på att åka pendeltåg för att besöka en kär gammal arbetskamrat innan vi tog flyget hem. Mycket på en gång och ett oförglömligt minne för oss båda.

Pappa var en kärleksfull, omtänksam, generös och hjälpsam man som alltid ville mig och min familj väl – vi är honom evigt tacksamma för det. Hans engagemang och intresse räckte också till syskonbarnen och deras familjer. Pappa var också en utåtriktad och social person som blev allt ensammare med åren – han överlevde sin fru, alla sina syskon samt de flesta av sina närmaste vänner.

På grund av sjukdom blev pappas fysiska krafter väsentligt sämre för tre år sedan, han blev mer hemmavid och han orkade inte vara så utåtriktad som förut. Då blev telefonsamtalen och besöken från oss i familjen, syskonbarnen, tidigare älgjaktskamrater och arbetskamrater, seniorsäljare, samt grannar och vänner allt viktigare. Det engagemang och den omsorg som medarbetare i hemtjänsten, i Hopp-projektet och på medicinavdelning 6 visat har varit ovärderlig och beundransvärd.

Dottern Marie Ivarsson

Klutmark

Katrin Andersson somnade in den 26 november. Hon blev 49 år.

Katrin var under hela sitt liv en varm, glad och snäll människa. Många är de som fått glädjen att möta henne både som medmänniska och vän. Katrin fick diabetes som femåring och den sjukdomen kom att prägla hennes liv, speciellt de sista åren. Trots det var ingenting omöjligt för henne, son såg inte begränsningar i livet med att vara synskadad och sjuk, hon såg möjligheterna.

Hon har hjälpt många med deras ryggar, släkt, vänner och kunder, då hon jobbade som massör.

Kärlek till barn fanns också, hon ställde gärna upp som barnvakt till syskon och syskonbarn. Katrin tog också i hemmet emot barn i behov av stödfamilj.

En annan stor passion har varit djur, under ungdomsåren hästar och sedan hundar.

Man ska vara rädd om varandra, var ord som Katrin ofta sa, och hon levde som hon lärde. En god människa har gått ur tiden, en ärlig, snäll, omtänksam och kärleksfull människa, villig att hjälpa även om hon hade det svårt och var sjuk var hon ändå beredd att hjälpa.

Vi är tacksamma för den fina tid vi fick tillsammans.

Peter och pappa med familj genom Sylvia

Kåge

Den 30 november somnade vår käre far Frans Stenman in efter en tids sjukdom. Han blev 83 år.

Frans föddes i Kåge och var äldst av två barn till Svea och Ruben Stenman.

I slutet av 60-talet träffade han sin kära Ingegerd Risberg från Svensbyn, Piteå.

De vigdes i Öjebyns kyrka pingsten 1971, bosatte sig i Kåge och fick två barn.

Deras tid tillsammans blev tyvärr alltför kort då Ingegerd avled redan 1976.

Frans har arbetat som sågverksarbetare största delen av sitt liv. Först på Berlings såg och senare på Skogsägarna i Kåge.

Hans största intressen var att vistas i skogen, både under jakt och bärplockning, körsång, kyrkan och att umgås med familj och vänner hade också en stor plats i hans hjärta.

Närmast sörjande är barnen med familjer.

Anna och Magnus