Fällbäcken

På kvällen den 21 mars somnade Manfred Westerlund stilla in efter en tids sjukdom.

Han växte upp i Jakobsfors som nummer sed i en syskonskara av åtta, två systrar och fem bröder. Föräldrarna hette Frans och Hildur. En kär bror, Martin, avled i sviterna av en öroninflammation endast 17 år gammal. Familjen drabbades av ytterligare sorg då modern avled 1946.

1950 träffade Manfred kärleken i Gudrun Holm, de gifte sig året därpå och 1952 föddes tvillingarna Roland och Agneta. 1959, samma år som sonen Martin föddes, byggde de hus i Fällbäcken och adressen är densamma än i dag. 1964 blev familjen komplett i och med sonen Kjells födelse.

Manfred arbetade den största delen av sitt yrkesverksamma liv på Rönnskär åt Boliden. Under många år har han även arbetat med timmerkörning och med hästen som arbetskamrat.

Makarna har tillsammans drivit jordbruk med mjölkkor, under 1980-talets senare hälft övergick de till köttproduktion.

Under militärtjänstgöringen på Ing 3 i Boden utbildade han sig till hovslagare, med tiden blev han skicklig och var flitigt anlitad i trakten.

Hästintresset har följt honom genom livet, många kallblod har fötts upp på gården. På senare år växte ett travintresse fram, främst via sönerna. Hästar som Vikebrun, Hallingbrun och Toringen är egna uppfödningar.

Manfred var duktig och hade känsla för djuren, ofta kallades han ut för att hjälpa till vid svåra kalvningar och fölningar.

Ved var ett annat intresse, så sent som i höstas klöv och kapade han in en hel vintervet, trots sviktande hälsa.

Manfred hade ett genuint intresse för andra människor och var ungdomlig i sinnet. Han var humoristisk och lite retsam. Generös och hjälpsam är andra ord som beskriver hans personlighet. På sommaren när slåttanna äntligen var klar och höet inne, så var det självklart att hjälpa grannarna att göra klart sitt.

Han hade en religiös livsåskådning och en stark Gudstro. Nu är arbetsmyran och kämpen Manfred hemma hos Gud, himlen har fått en ny ängel!

Vi är så tacksamma att vi fått vara delaktiga i Manfreds liv, vi sparar minnena som guldkorn i våra hjärtan.

Familjen genom Marie

Skellefteå

Vår älskade Enar Arvidsson avled söndagen den 16 mars på Skellefteå lasarett efter en kort tids sjukdom. Han blev 85 år. Närmaste anhöriga är hustrun Karin och döttrarna Birgitta och Kristina med familj.

Enar var född i Brännkälen, Burträsk, och son till hemmansägaren Arvid och Nikolina Andersson. Han var yngst bland sex syskon. I späd ålder blev Enar faderlös och 1947 omkom modern under ett fallande träd.

Enar träffade Karin när hon var lärare vid skolan i Brönstjärn. De gifte sig 1954 och familjen flyttade till Skellefteå. Enar köpte ett åkeri som han arbetade med hela yrkeslivet. Enar var en teknisk och finurlig problemlösare, men också en idealisk make som kunde laga mat, tvätta, sy och städa. Med sin sociala förmåga fick Enar många goda vänner. Vårt hem var gästfritt och välbesökt.

Enar var sportintresserad och började tidigt spela tennis. På 1970-talet byggde han tillsammans med vänner en tennisbana i nuvarande Sjungande dalen. Han tyckte om musik och spelade ibland dragspel. Enar trivdes i skog och mark, och hade många svamp- och bärställen. Fiske var ett annat intresse. På semestern blev det ofta resor till fjällen eller till varmare länder.

Efter pensioneringen 1990 fick Enar och Karin fortsatt fina år tillsammans. Han började spela golf och gick flera rundor i Rönnbäcken varje vecka, och engagerade sig i kulturarvet Rismyrliden. Han arbetade även med hantverk efter sin egen design. Enar hade förmågan att få det mesta att gro, växa och blomstra. Pyssel i den egna trädgården och tomatodling var två favoriter.

Enar var trygg, stabil och omtänksam. Vi känner tacksamhet över alla år som vi fått tillsammans. Vi gläds åt alla fina minnen. En innerligt älskad make, pappa, svärfar och morfar har lämnat oss i sorg och saknad.

Familjen

Skellefteå

Tidigt på söndagsmorgonen den 23 mars avled vår älskade mamma på äldreboendet Sunnanäng.

Hon föddes den 24 maj 1926 som tredje barnet i en syskonskara på fem.

Mamma gifte sig med sitt livs stora kärlek Edmund och tillsammans fick de fem barn.

Mamma var arbetssam och noggrann med allt vad hon gjorde. Hon skötte hemmet perfekt samtidigt som hon arbetade i familjens företag.

Familjen utökades så småningom med sexton barnbarn och tjugoen barnbarnsbarn.

Mamma var en godhjärtad, omtänksam och hjälpsam person som alltid oroat sig för sina nära och kära. När hon var frisk var hon en stor hjälp för oss alla både vad det gällde barnpassning, matlagning och bakning. Vårt hem stod alltid öppet för släkt och vänner.

Mammas stora intresse var att resa tillsammans med pappa. Under ett par år bodde familjen i Tyskland men hemlängtan blev alltför stor och 1967 valde familjen att återvända till Sverige.

Mamma förlorade sitt livs stora kärlek 2001 och strax därpå drabbades hon av sin första stroke. De sista åren bodde mamma på äldreboendet Höken som sedermera blev Sunnanäng. Där vårdades hon ömt av sin kontaktperson och övrig personal.

Sorgen efter mamma är stor men vi finner tröst i att hon återförenats med vår pappa i det stora marmorhuset som hon drömde om natten innan hon avled.

Barnen med familjer genom döttrarna Viveca och Boel

Skellefteå

En kär maka, en älskad mamma har lämnat oss. Hon insomnade stilla med familjen och systern Ingrid vid sin sida.

Hon skulle om sex dagar fylla 84 år.

Britta Grahn, född Kvarnström, föddes 1930 i Boliden och växte upp i en kärleksfull familj.

När hon var sex år förverkligade familjen drömmen om ett eget litet hemman och flyttade till Finnforsfallet. Hemmet var litet och syskonen många, men det var även de glada stunderna.

Efter avslutad skola jobbade hon i affär och det var där hon 1947 träffade en blond, visslande springpojke från Strömfors, Henning. De gifte sig 1954.

Hennings jobb förde dem till Storuman och det var där hon 1958 fick sitt första barn, Carin.

Vägen ledde åter till Boliden och 1964, på hennes födelsedag, födde hon en son, Lars. Han föddes i baksätet på en Volvo PV och Henning fick agera både barnmorska och rallyförare.

Efter ett par år gick flytten till Skellefteå. Där upptogs hennes vardag av att uppfostra sina barn och att ta hand om andras barn i jobbet inom barnomsorgen.

De sista åren kom att präglas, och med tiden domineras, av kampen mot sjukdomen parkinson. Under denna tid var familjen, inte minst de tre barnbarnen, hennes tröst och stöd. Kampen mot sjukdomen blev henne till slut övermäktig och hon har nu fått den ro, i kropp och själ, som hon så länge varit berövad.

Vi minns henne som en varm och omtänksam person och är tacksam för allt hon gjort för oss.

I ett efterlämnat brev skrev hon:

”Gläds åt den tid vi fick vara tillsammans.”

Det gör vi!

Vi unnar henne en skön vila.

Henning, Carin och Lars

Luleå

Anders Ågren avled i mitten av mars efter en kort tids sjukdom på Sunderby sjukhus. Han föddes på senhösten 1956 som första barnet till Kjell och Gusti. Familjen utökades så småningom med ytterligare en son, Lars, som kom att stå pappa riktigt nära.

Uppväxtåren spenderades i Nicknoret, Mensträsk och Finnäs och efter avslutad gymnasiegång och militärtjänst började han sin karriär på Extena i Norsjö. Karriären kom att bli mångfacetterad med yrken som bland annat försäljare, gruvarbetare och i slutet som diamantborrare. Pappas anpassningsförmåga och lätthet i att smälta in berikade hans liv med många vänner och bekanta och han hade en speciell gåva i att lära känna nya människor oavsett var han befann sig.

Ett av pappas stora intressen var dans och det var på en dans i Byske 1980 som han träffade vår mamma Irén. Första barnet, Marielle, kom 1984 och drygt ett år senare utökades familjen med sonen Ken. Vi barn kom att bli viktiga pusselbitar i pappas liv och han gjorde allt han kunde för oss. Att dessutom få bli farfar gjorde pappa obeskrivligt glad även om tiden med sitt barnbarn blev alltför kort.

Som ung spelade pappa fotboll för bland annat Fromhedens IF och Kusfors IK samt ishockey för Norsjö IF. Även om han sällsynt utövade dessa sporter på senare år gillade han att se dem på tv. Den främsta passionen var framför allt Skellefteå AIK och han följde deras framgångar med ett leende på läpparna.

Tomheten som pappa lämnar efter sig är svår att greppa och vi kommer alltid att sakna hans otaliga ordvitsar, lättsamma sätt och hans förmåga att ta livet med en klackspark!

Familjen

Arvidsjaur

Lördagen den 15 mars somnade vår mamma Ingegerd Wiksten in lugnt och stilla på Länsmansgården i Arvidsjaur.

Mamma föddes som det tolfte barnet till Arvid och Amanda Åberg i Pilträsk. När mamma var sex år flyttade morfar och mormor till ett hus i Ljusträsk och där växte hon upp i en syskonskara på 14 barn.

1948 träffade hon vår pappa Set Lundberg och de bosatte sig i Glommersträsk i början på 50-talet. Där växte vi tre barn upp.

De gick senare skilda vägar och hon hamnade så småningom i Råneå där hon gifte sig med Torsten Wiksten. Där arbetade hon deltid på Konsum, och hemma drev de ett jordbruk tillsammans.

När hon blev änka 1992 flyttade hon till Arvidsjaur. Hon gick med i PRO och skötte sekreterarpennan under en tid. Hon tyckte mycket om att sjunga och deltog under en period i PRO-kören.

När vi var små brukade vi be henne joddla en trudelutt för oss.

Senare träffade hon Henry Isaksson och de hjälptes åt att plocka många hinkar med hjortron, sitta på Storträsket och dra upp abborrar. Hennes fiskar var oftast störst.

Hon berikades senare i livet med tio barnbarn och fjorton barnbarnsbarn.

Mamma tyckte mycket om att dansa, och det blev många danskvällar både på Medan och på andra dansbanor.

Mamma var gästvänlig och tyckte om när någon tittade in, då åkte kaffepannan på.

För några år sedan drabbades mamma av alzheimer, och det sista året bodde hon på Länsmansgården. Vi är tacksamma för den fina och omtänksamma vård som hon fick där.

Trots att vi känner en stor sorg och saknad, så vet vi att nu vandrar hon på de gulaste hjortronmyrar, och sjunger de vackraste visor och behöver inte lida mer.

Barnen

Skellefteå

Natten mot fredagen den 28 mars somnade vår älskade mor stillsamt in efter en tid av sjukdom.

Ella Regina Lundberg, var dotter till Harald och Selma Marklund i Gummark. Mamma växte upp tillsammans med sina fyra syskon.

Hon började tidigt arbeta på kaféer i Lövånger och Burträsk. I Burträsk träffade hon vår far, Bertil, som hon gifte sig med 1956.

Efter en kort tid i Ludvika, där sonen Roland föddes, följdes av några år i Umeå där dottern Lena kom till världen. Sedan gick flyttlasset till Skellefteå och Fältjägarvägen där dottern Karin fick se dagens ljus.

Mamma drev med vår farfar under några år en liten tygaffär när vi var små. Under några år på sjuttiotalet sydde hon gardiner för Öhmans för att så småningom arbeta på Domus, såväl i kassan som på herravdelningen.

Mamma ägnade en stor del av sitt liv åt familjen, såg till att vi var hela, rena och mätta. Matlagning, körsång och att baka gladdes hon mycket åt. Familjen flyttade under sjuttiotalet till Sunnanå och en egen villa.

Stugan i Stortjärn som mor och far byggde upp tillsammans blev ett viktigt utflyktsmål i samband med att maken blev sjuk i mitten på 1980-talet. Då förändrades livet långsamt men drastiskt där omvårdnaden av vår far blev den viktigaste uppgiften för henne. Allt annat fick stå tillbaka. Den tunga börda som mamma burit under många år, att se far sakta bli sämre har vi svårt att förstå. Men hon kämpade väl och ägnade sig åt körsång och simning i många år.

Handarbeten stillade ofta hennes oro. Men oron fanns alltid där. ”Hur ska det gå”, sa hon ofta. Hennes tro på en allsmäktig Gud var hennes stora stöd. Ett annat stöd hade mamma i sin umgängeskrets i kyrkan, släkten och arbetskamraterna på Domus.

Mamma gladdes åt sina barnbarn även om de numera bor långt härifrån. Vi barn hade hoppats att mamma skulle få några friska år efter att far fått sluta sina dagar, men ödet ville annat. Efter slitsamma år slog demensen skoningslöst till. På sin sjuttiofemårsdag flyttade mamma hemifrån till ett demensboende i Lövånger innan hon fick plats på Brogården i Skellefteå.

Vi tackar unisont mor för vår uppväxt och det arbete hon gjort för familjen. Vi hoppas att hon förenas med far i den himmel som hon var övertygad om efter livet på jorden.

Barnen

Skellefteå

Vår älskade maka, mamma, svärmor och farmor Siri Wiklund har stilla insomnat på Skellefteå lasarett, omgiven av familjen, den 26 mars.

Mamma föddes i Kalvträsk som andra barnet till Signar och Signe Konradsson. När hon var fyra år så gick hennes mor bort och lämnade Signar kvar med två döttrar. Detta gjorde att mamma kom att tidvis bo i Stenbacka, Villvattnet, hennes mors barndomshem.

1965 gifte sig Siri med sin make Assar och de bosatte sig i Boliden och bildade familj. 1967 kom första sonen Robert och innan andra sonen Mattias föddes 1970 hade flyttlasset gått till Skellefteå och Karlgårdsvägen. Hon fick till sin glädje tre barnbarn som alla fick uppleva hennes fantastiska matlagning och bakning. Omsorgen var stor om barn och barnbarn.

Förutom lägenheten i Skellefteå så tillbringades tid i barndomshemmet i Kalvträsk som mamma och pappa köpte. Många är de ljusa minnena därifrån med påskfirande, valborgsfirande och höstar med älgjakt. Men mammas favoritställe var framför allt sommarstugan i Krångfors där varje sommar tillbringats sedan de köpte den i mitten av 70-talet. Blomsterprakten var stor och det var här som batterierna verkligen laddades. På sensomrarna och höstarna älskade mamma att få plocka svamp och bär i skogen. Något som hon kämpade på med intill de sista åren trots att kroppen var bräcklig. Mamma och pappa fick en sista sommar tillsammans i Krångfors förra året, trots bådas sviktande hälsa, något som gladde henne mycket.

Siris stora intresse genom åren har varit att arbeta med händerna och att skapa. Det har varit allt från handarbete, tennslöjd och framför allt hennes stora intresse keramik. Många är de timmar mamma suttit och arbetat med att skapa sina alster. Hon var även ute mycket på marknader och hembygdsträffar där hon sålde sina alster. Hon höll även kurser i keramik, något som hon tyckte var fantastiskt roligt. Även här värmer det att mamma kunde, trots sin hälsa, genomföra en sista keramikkurs i höstas, vilket betydde mycket för henne.

Hennes engagemang och aktiva liv har genom åren skapad en stor och vid bekantskapskrets och ända till slutet var det detta som höll lågan igång med långa telefonsamtal och påhälsning av släkt och vänner.

En varm, aktiv, omtyckt och fantastisk kvinna har lämnat oss, för evigt saknad.

Sönerna

Södra Sandträsk, Glommersträsk

Lördagen den 29 mars somnade Märta Sandström in på Arvidsjaurs vårdcentral. Hon blev 85 år.

Märta föddes 1928 i Jerfojaur utanför Arvidsjaur. Hon gifte sig med Arne Sandström och i slutet av 50-talet förvärvade makarna en fastighet i makens hemby Södra Sandträsk, utanför Glommersträsk, där de drev jordbruk till mitten av 80-talet. I hemmet fostrades tre söner och en dotter. 2004 blev Märta änka.

Dörren till Märtas hem stod alltid öppen för släkt och vänner. När någon kom och hälsade på startades kaffepannan och det hembakta brödet dukades fram. Intresset för blommor var stort och att lyssna på dragspelsmusik, plocka bär, fiska, vara ute i naturen och umgås med släkt och vänner gladde henne mycket.

Märta hade alltid nära till ett skratt och hennes glada leende kommer vi alltid att minnas.

Barnen

Skellefteå

”Hur har du det? Hur mår du?” En varm blick, som alltid såg den som kom på besök. Och alltid fanns det tid för en stund bara för den som han mötte. Ibland några ord, ibland en smekning och alltid den varma intensivt koncentrerade blicken. Sådan var vår pappa, Folke Segerstedt, ända in i det sista innan han stilla somnade in på förmiddagen fredagen den 28 mars.

Folke föddes och växte upp i Melsträsk som yngsta barn till Artur och Emilia Jonsson. Vid 17 års ålder mötte han sitt livs kärlek, Sonja, och tillsammans fick de fyra barn. Efter prästutbildning i Uppsala flyttade familjen flera gånger innan de 1970 kom till Skellefteå. Folke var intresserad av språk och han uppskattades för denna språkliga gåva. Han utbildade sig till präst för döva och arbetade sedan under lång tid som detta inom Luleå stift; ett arbete som innebar många timmar i bil och husvagn på väg ut till de döva i stiftet.

Kyrkan och kyrkans liturgi har betytt mycket för Folke. Efter många års funderingar beslöt han sig för att konvertera till Katolska kyrkan. Han arbetade sedan som hörselpedagog fram till pensioneringen. Engagemanget i katolska kyrkan har dock fortsatt och så länge han bara orkade fortsatte han tjänstgöra som diakon.

Skellefteå och Sjungande dalen har varit den fasta punkten för honom. Många är de som minns Folke från hans promenader och cykelturer med beddlingtonterriern Jacko i området. Och alltid fanns det tid att stanna till och prata en stund. Fritidshuset i Lidbacken som påminde om uppväxtmiljön i Melsträsk blev en fristad där han fick chans att jobba fysiskt med ved och bärplockning medan lägenheten i Fuengirola förkortade vintrarna och gav honom möjlighet att utveckla sina kunskaper i spanska.

2002 förändrades livet av de komplikationer som tillstötte i samband med en hjärtoperation. Det blev många månader på sjukhus men tack vare Folkes kämpaglöd kom han tillbaka till livet och fick ytterligare många bra år tillsammans med hustrun Sonja. Sviterna har han dock fått leva med och det har varit en tung börda för honom att bära särskilt detta sista år.

För oss är det med värme vi minns pappa. Hans vänlighet, hans vältalighet, lite torra men underbara humor blandat med envishet. Och framför allt hans varma blick, leende och kramar.

Barnen

Hednäs

Vår älskade far och farfar Ivar Lindgren avled lugnt och stilla på söndagskvällen den 30 mars, efter en kort tids sjukdom. Han blev 83 år.

Ivar föddes i Hednäs och blev byn trogen i hela sitt liv.

Efter avslutad skolgång började han direkt arbeta i skogen tillsammans med sin bror Tore.

I 20-årsåldern träffade han vår mamma och de gifte sig 1955 och satte sina bopålar i Hednäs, där de startade och drev ett litet jordbruk tillsammans. Först med mjölkkor och sedermera med grisar.

Mellan varven hann pappa också med att hjälpa folk med diverse olika byggen, det var garage, lagårdar och renoveringar av bostadshus. Inte minst oss pojkar har han hjälpt med otaliga byggprojekt.

När han ville koppla av tog han gärna fram dragspelet eller satte sig vid orgeln och spelade en stund.

Men hans största intresse, förutom alla elva barnbarnen, var utan tvekan den egna sjön, där han tillbringade många, många timmar med sina kära fiskar.

Han lämnar ett stort tomrum efter sig och vi kommer att sakna honom.

Vi är tacksamma för allt och önskar att han får vila i frid.

Familjen

Skellefteå

Tidigt på måndagsmorgonen den 31 mars har vår älskade mamma lugnt och stilla insomnat på äldreboendet Linagården.

Hon föddes den 26 november 1921 i Nolås, Örnsköldsvik, sist i en syskonskara på fem.

Mamma tog anställning som affärsbiträde i byn Gottne. Det blev ett lyckokast för där mötte hon sin stora kärlek, vår pappa Tycho Jonsson. l denna by startade de sedan tillsammans en diversehandel med namnet Tychos.

Under kommande år föddes vi fyra syskon Hasse 1943, Bosse 1945, Eva 1952 och Lasse 1954.

Hela familjen flyttade så småningom till Skellefteå och till ett nybyggt radhus på Sörböle. Där stannade de fram till det år då pappa avled.

När vi barn hade växt upp började mamma arbeta som affärsbiträde på Malungsboden. Där blev hon kvar i cirka 20 år, ända fram till sin pension.

Om mamma hade fått sin dröm förverkligad så hade hon drivit en hobbyaffär. Hon älskade att pyssla och hobbyarbeta. Hon prövade det mesta, till exempel rotslöjd, silversmide och textiltryck. Barnbarnen älskade att vara med henne i hennes hobbyrum där de fick vara med och pyssla med det mesta.

Efter att pappa dött blev det ett äldreboende för mamma. Först på Annagården och sedan på Linagården. Där trivdes hon och ofta sa hon ”här är dom snälla och jag har det så bra”.

När vi tänker på vår mamma så minns vi henne som framför allt mycket snäll och omtänksam men också med en lite underfundig humor. Mamma var alltid glad och gästvänlig och hon sa sällan ett ont ord om någon. Hon ställde alltid upp för oss och för barnbarnen.

Sorgen är stor men vi unnar mamma att få somna in och förhoppningsvis få möta pappa som hon saknat mycket, och vi i familjen gläds över de fina minnen som vi har tillsammans med henne.

Barnen med familjer genom Eva

Burträsk

Torsdagen den 27 mars somnade vår pappa Egon Steen in lugnt och stilla i hemmet.

Pappa föddes som det fjärde barnet till Artur och Hildur Steen i Åbyn.

Som ung var pappas intresse fiske och sport i alla dess former och de som kände pappa vet att han var en mycket social person. Dans och musik kom också att spela en stor roll i hans liv.

Vad gäller arbetslivet så jobbade han bland annat på Hiab-Foco, Skega och Snidex och avslutade sedan sin arbetsbana hos Boliden Mineral.

Han fick två söner och sex barnbarn, och vi kom att betyda mycket för honom.

Vi är tacksamma för den tid vi fick tillsammans och vi känner en stor sorg och saknad.

Sönerna

Klubbfors

Vår mamma Mari-Anne Andersson somnade in lugnt och stilla fredagen den 4 april efter en lång tids sjukdom. Hon blev 80 år.

Mamma var äldst av fem syskon, dotter till John och Ellen Bergström, Islandsbäck.

Hon började tidigt arbeta som hembiträde och även med att baka bröd i bagarstugan.

Hon träffade vår pappa Börje från Hednäs och de gifte sig 1954. Efter en kortare period i Kåge, där äldsta dottern föddes, köpte de hus i Klubbfors och flyttade dit 1958. Där utökades familjen med ännu en dotter och senare en son.

Mamma och pappa drev ett mindre jordbruk tillsammans i många år.

Mamma var en hemmets kvinna, alltid i arbete med olika sysslor, det var inte ofta hon unnade sig att sitta ner.

Barn har alltid varit i centrum i mammas liv. Eftersom vår mormor dog tidigt blev mamma som en mormor för våra kusiner. Flera sommarbarn, stödfamilj för avlastning, ja många är de barn som tillbringat sin tid hos mamma och pappa.

Mamma hade ett oändligt tålamod och ett väldigt stort hjärta. Gåvor till fadderbarn och olika hjälporganisationer skickades ständigt.

Vid 44 års ålder tog mamma körkort, vilket kom väl till pass när hon började arbeta inom hemtjänsten i mitten av 80-talet.

Baka bröd i bagarstugan, plocka bär, pyssla i trädgården samt åka skidor och ta långa cykelturer med pappa vara några av de intressen som fyllde dagarna.

Tyvärr drabbades mamma av demenssjukdom för cirka tio år sedan. Sjukdomen gjorde livet svårare och svårare och i januari 2011 flyttade mamma till Hortlaxgården, där hon haft ett tryggt och bra boende med jättefin personal.

I februari 2012 blev mamma änka då vår pappa avled, också han på Hortlaxgården efter endast nio dagars boende där. Sjukdomen gjorde också att mamma tyvärr aldrig hann uppleva glädjen med sina barnbarnsbarn, något som vi vet att hon skulle ha uppskattat mycket.

En älskad mamma har lämnat oss, men vi kommer att minnas henne med värme och tacksamhet.

Barnen

Mjödvattnet

Onsdagen den 2 april somnade min älskade maka och vår älskade lilla mamma in på Skellefteå lasarett efter en tids sjukdom.

Mamma föddes en tisdag den 9 januari 1940 i Skellefteå.

Hon var en varm och godhjärtad människa och satte andra före sig själv.

Hon jobbade som hemsamarit och även som dövtolk i många år. Hon blev en god vän till de flesta döva.

Mammas intressen var först och främst alla barn och barnbarn och senare även hennes barnbarnsbarn.

Mamma gillade även att baka och brodera och påta i blommorna.

Under hennes sista år bodde hon och pappa i Mjödvattnet och fick där många goda vänner som hon uppskattade.

En fantastisk, stark och mycket omtyckt människa har lämnat oss med ett stort tomrum i våra hjärtan.

Saknaden är enorm.

Alf och barnen

Umeå

Vår älskade mamma, farmor, mormor, farfarsmor, svärmor och moster Elly Wickström, född Gustafsson, har hastigt lämnat oss, på grund av en tragisk olyckshändelse, i stor sorg och saknad. Elly föddes den 17 juli 1931 i Glommersträsk. Där växte hon upp tillsammans med föräldrarna Anna och Sven Gustafsson samt storasyster Ewa.

Sitt livs stora kärlek, Arvid från Granbergsträsk, träffades när hon var 17 år. Elly och Arvid gifte sig 1954 och de bosatte sig i Umeå. De fick ett mycket lyckligt äktenskap som varade i 53 år. Elly utbildade sig till sjuksköterska och fick anställning på Umeå lasarett. Senare vidareutbildade hon sig till vårdlärare och arbetade på sjuksköterskeutbildningen. Därefter studerade hon vidare till vårdlärare och avslutade sin karriär som prefekt för vårdlärarutbildningen vid Umeå Universitet.

Elly och Arvid älskade sitt hem i Umeå och sommarstugan i Åheden där somrarna tillbringades. Dörren stod alltid öppen för släkt och vänner som fick ta del av god mat, sikfiske, sol och bad, skratt och glädje.

Elly var väldigt familjekär och hennes syster – allas vår ”moster Ewa” med familj har alltid funnits nära. Hon blev både farmor och mormor till fem barnbarn och två barnbarnsbarn som betydde mycket för henne. Hennes engagemang och kärlek till alla var stor. Familjens hundar och katter fick också ta del av hennes varma omsorg.

Vi minns vår älskade Elly med kärlek och ett leende, hur hon hellre småsprang än gick och att det alltid var full fart när något var i görningen. Men hon hade också förmågan att koppla av och njuta av livet, gärna med en god bok eller en promenad. Hur hon månade om alla, alltid glad och positiv.

När Arvid drabbades av sjukdom, fanns hon vid hans sida och vårdade honom hemma med stor omsorg och innerlig kärlek. De sista sju åren fick hon leva utan sin älskade make Arvid – nu är de återförenade för tid och evighet.

Vi saknar henne och är tacksamma för allt hon gett oss.

Hans och Birgitta med familjer

Anderstorp, Skellefteå

Vår mamma (född Fahlgren) avled den 16 mars efter en kort tids sjukdom i en ålder av 95 år.

Hon föddes i Södra Bergsbyn och växte upp som äldst i en syskonskara av fem barn. Föräldrarna var Vilma och Karl Fahlgren.

I sin ungdom hjälpte mamma mycket till med hemmets sysslor, då familjen var stor. Hon var en tid anställd på Spisbrödfabriken i Skellefteå och avslutade sina arbetsår som skolmåltidsbiträde på Sjungande dalens skola.

Mamma gifte sig 1943 med vår pappa Folke Granström. De hade en tid en jordbruksfastighet i Tjärn och sedan i Innervik fram till 1974.

Mamma och pappa fick oss barn, Mats och Helen.

Stugan (byggstart 1970) i Burvik/Tällön har varit ett kärt ställe för Majne, där har hon tillbringat somrarna med goda grannar.

Mamma blev änka 1979.

Några år därefter träffade hon Vilgot Granlund och de fick några fina år tillsammans innan han avled 1991.

På Anderstorp har hon bott sedan 1982.

Ända intill några dagar innan sin död, så bodde hon själv och klarade av hemmets sysslor med finess.

Mammas intresse för sport var stort, speciellt skidor och hockey. Hon hade också alltid ett korsord på gång.

Mammas goda köttbullar har vi alla fått smaka på och njutit av.

Vänlig och omtänksam om andra var ett av hennes signum.

Mamma sörjs närmast av oss barn, Mats och Helen med familjer, barnbarn och barnbarnsbarn, svägerskor, syskonbarn, och vänner.

Mamma kommer att lämna ett stort tomrum efter sig. Vem ska vi nu fråga?

Mats och Helen

Skellefteå

Kurt Forsgren somnade in lördagen den 5 april på Skellefteå lasarett. Han blev 78 år.

Kurt föddes som det fjärde barnet till Ivar och Rut Forsgren i Skogfors, Byske. Han hade fem syskon. Familjen flyttade senare till Byske by där han växte upp.

Efter fullgjord militärtjänst flyttade Kurt till Skellefteå där han fick anställning vid Skellefteå Ångbryggeri. Där blev han kvar tills bryggeriet lades ner. Därefter arbetade han vid Norrmejeriers ostlager fram till sin pension.

År 1960 gifte han sig med Sonja, dotter till Ragnar och Margit Viksten, Byske. Fyra år senare flyttade de in i en nybyggd villa på Sunnanå, där tre döttrar fick växa upp. 1998 flyttade Kurt och Sonja till Sonjas föräldrahem i Byske, där de bodde tills för drygt ett år sedan, när flyttlasset återigen gick till Skellefteå.

När Kurt var 68 år drabbades han av en stroke. Han fick nedsatt rörlighet, men hans fina personlighet och intellekt förblev densamma.

Kurt älskade att ha sina nära och kära kring sig – gärna då i stugan i Klutmark. Här fick han också närhet till naturen, ett intresse han haft genom hela livet. Störst kunskap hade han om fåglar och han delade gärna med sig till oss andra av sitt kunnande.

Kurt var omtänksam, genomsnäll och positiv. Händig var han också och kunde hitta fiffiga lösningar på de flesta förtretligheter och små problem som kunde dyka upp i vardagen.

Vi känner stor sorg och saknad, men vi är tacksamma för alla fina minnen vi får bära med oss.

Familjen

Umeå

Vår mor, Anny Maria (Ann-Mari) somnade stilla i en ålder av 90 år på Norrlands universitetssjukhus, Umeå. Närmast sörjande är sönerna Curt och Hans med familjer.

Mamma föddes på julafton 1923 i Håknäs, Nordmaling. Sin kärlek mötte hon i pappa Börje och de gifte sig 1947. Familjen växte med två söner. Skilda vägar gick de 1965.

Redan som 16-åring började mamma att arbeta i Håknäs lanthandel, som drevs av hennes föräldrar. Inom handelsbranschen kom hon att arbeta fram till sin pensionering. Ivar Erikssons modehus och Guld & Gravyr i Umeå var hennes arbetsplatser under många år. I Skellefteå var arbetsplatserna Brandts guld och Majs dambutik.

Mamma fann en ny livskamrat, Harald, och de gifte sig 1982. Han kom att betyda mycket för henne. Sedan 2002 har hon varit änka.

Hon gladdes över att bjuda på kaffe med hembakat bröd och bjöd gärna på middag. Träffarna med väninnorna var något som hon trivdes med. Hennes sista stora fest hemma var när hon i december fyllde 90 år.

Mammas ögonstenar var barnbarnen Linda och Peter med sina familjer. Med stort intresse följde hon deras uppväxt och utveckling i arbete och familjeliv.

Med stor saknad minns vi en generös och kärleksfull mamma.

Sönerna Curt och Hans Kristoffersson

Brönstjärn

Den 2 april fick vår pappa Kjell Larsson stilla somna in. Pappa föddes som nummer två i en barnaskara av tio barn och växte upp i Brönstjärn med föräldrarna Hjalmar och Anny Larsson. 1963 träffade han sin livskamrat och vår mamma Britt-Marie, född Arvidsson från Åsträsk. Tillsammans fick de två flickor och två pojkar som idag har resulterat i elva barnbarn och tre barnbarnsbarn.

1971 köpte de pappas hemgård i Brönstjärn och tog över jordbruket med mjölkkor, som de sedan drev i 40 år. Pappa jobbade även parallellt på Skega tills han gick i pension. Till pappas stora glädje tog ett av barnbarnen över jordbruket och där var han med och hjälpte till ända tills han blev sjuk.

En annan viktig del i pappas liv var hans stora intresse för trav, i alla former. Pappa har både tävlat med och fött upp många fina travhästar genom åren. Jakt och fiske var också något han tyckte mycket om, men framför allt att umgås med familjen och alla han stötte på. Pappa tyckte om att umgås och prata med folk, han gillade inte alls att vara ensam.

Det finns så mycket att säga om vår pappa. Han var en otroligt färgstark person. Stark och uthållig. Social och pratsam med härlig humor. Hans historier var en fröjd att lyssna på, fulla av inlevelse och engagemang. Som barn fick vi alltid följa med på olika äventyr som alltid kryddades med extra spänning av hans outtömliga fantasi. Pappa sa inte alltid med ord vad han kände, men vi har alltid känt att vi varit älskade och att han alltid varit så stolt över oss alla barn och barnbarn. Hoppas att han också kände hur älskad han var.

För två år sedan fick pappa en stor stroke som sedan följdes av fler. Den sista var så stor att den slutligen också tog hans liv. Under den tiden vårdades han av fantastisk fin personal på Mellangård i Burträsk.

Vi kommer alltid att bära med oss minnet av vår älskade pappa i våra hjärtan. Han fattas oss!

Lillemor, Maria och Magnus