Norsjö

På lördag morgon den 30 november somnade vår älskade Eva Larsson in i en ålder av 88 år.

Eva föddes i norra Finland och växte upp bland åtta syskon. Hon kom till Sverige under den nordfinska evakueringen 1944. Tillsammans med sin far och flera andra gick hon med kreaturen ner till den svenska gränsen, en sträcka på 35 mil. Därifrån fick de transport, och hamnade i Ulriksdal i Norsjö.

Där träffade hon senare sin blivande make Hugo Larsson. De gifte sig 1946. Sonen Larry föddes 1948.

1955 byggde de hus och bosatte sig i Finnäs. Maken Hugo avled hastigt i januari 1999.

Eva skötte ladugården under den tid som det fanns kreatur i den.

Handarbete var ett stort intresse, liksom blommor och trädgårdsskötsel. Under ett antal år hjälpte även Eva till med serveringen i församlingshemmet.

Sedan Eva drabbats av alzheimer och det blev svårt att klara sig med eget boende flyttade hon 2009 till Klockarbo i Norsjö, för att sedan flytta till Björkhem och nu det sista året äldreboendet Solbacka.

Närmast sörjande är sonen Larry med familj, syskon och syskonbarn i Finland samt övrig släkt.

Familjen

Skelleftehamn

Vår älskade Eric Andersson insomnade på förmiddagen den 25 november omgiven av sina närmaste. Han skulle ha fyllt 93 år på julafton. Han var son till Johan och Hanna Andersson i Robertsfors och yngst av fyra bröder. Det visade sig snart han skulle bli en riktig lirare.

Redan som 14-åring debuterade han i Robertsfors A-lag, där han spelade under sin ungdomstid. Andra klubbar han spelade i var SIF och BFFI. Han var även uttagen till Pressens lag. Intresset för fotboll har följt honom hela livet. Han var också en duktig skidåkare i unga år. Efter en skidtävling i Bygdsiljum, som han vann som 17-åring, träffade han vår mamma.

Det ledde fram till ett långt äktenskap som varade i 70 år.

Tillsammans fick de en son och en dotter och så småningom fyra barnbarn och två barnbarnsbarn. Pappa var inte de stora ordens men det stora hjärtats man. Han har tagit oss alla till sitt goda hjärta och alltid visat stor omsorg och kärlek.

Redan som 14-åring hade han gjort sitt yrkesval. Då började han som lärling hos en frisör. Han arbetade på ett flertal salonger innan han övertog en herr- och damfrisering i Boliden 1947. Vid 80 års ålder slutade han som frisör. Ett yrke han trivdes så bra med. Långt därefter kunde han tala med värme om sina kunder.

Under 50 års tid var stugan i Sikeå en älskad tillflykt. Vid havet i solen där trivdes han som bäst. Men fotbollen kunde han aldrig lämna. Han hade koll på varje liga i Europa och alla duktiga spelare som han följde med intresse.

Han var också insatt i aktuella samhällsfrågor. Dagstidningen och kvällstidningen fanns alltid till hands. Ända till sista dagen var han uppdaterad mer än någon av oss andra. Men nu har vår älskade Eric fått byta planhalva, Han har fått lämna dom gröna planerna här. Den gode herden som han förtröstade på allt ifrån sin ungdom för honom nu till gröna ängar där han får vila ut.

Saknad av oss alla.

Familjen

Gällivare

Den 6 november avled Karl-Gunnar Utterström, Gällivare, hastigt i samband med att han var ute på älgjakt.

Han var född och uppvuxen i Deppis, Arvidsjaur. Han flyttade tidigt till Gällivare där han kom att bosätta sig och där han under många år drev en bensinstation.

Hans stora intressen var jakt och fiske.

Karl-Gunnar Utterström sörjs närmast av sambo och syskon.

Syskon

Umeå

Den 3 december somnade Ruth Lenntoft in. Hon föddes 1932 i Ragvaldsträsk. Där växte hon upp tillsammans med sina nio syskon och föräldrarna KF och Amalia Sandberg.

I början av 1970-talet träffade Ruth sitt livs kärlek Kjell Lenntoft. De gifte sig och bosatte sig i Umeå. Där fick de ett fint liv tillsammans. De gjorde bland annat många resor och hade en kolonilott som gav dem mycket glädje.

2011 blev Ruth änka. De sista åren hade hon sitt hem på äldreboendet Backenvägen 186, där hon fick bästa tänkbara vård och omsorg av den engagerande personalen.

Trots perioder av sjukdom behöll Ruth in i det sista sin humor och livsgnista.

Vi saknar Ruth, men unnar henne vilan.

Familjen

Jörn

Natten till lördagen den 30 november somnade vår kära mamma Birgit Karlsson in efter en lång tids sjukdom. Hon blev 75 år.

Birgit föddes och växte upp i Örviken tillsammans med sina föräldrar Hildur och Ernst Lundgren och sin äldre bror Gösta.

Efter avslutad gymnasietid flyttade Birgit till Uppsala för att utbilda sig till farmaceut. Som nyutbildad fick hon arbete på apoteket i Jörn där hon sedan arbetade hela sitt yrkesverksamma liv, med många år som apotekschef. Birgit trivdes mycket bra i sitt arbete och var, både i arbetet och privat, pålitlig, rättvis och ambitiös med stor integritet.

Det var också i Jörn mamma träffade vår pappa Olav Karlsson och de gifte sig 1964, bosatte sig på Strandvägen och fick oss söner, Gunnar och Rolf.

Vi barn minns en trygg och kärleksfull uppväxt tillsammans med våra föräldrar med närhet till släkt och vänner. Mamma och pappa trivdes mycket bra i Jörn där de tillsammans fick dela sina intressen med skidåkning, aktiviteter i skog och mark och vilsamma dagar i stugan i Stavträsk.

Birgit månade alltid om familjen och vi minns med värme hur mamma ofta berättade med stolthet om oss barn, både kring barndomens påhitt och bus, men även kring det vi företagit oss senare i livet.

1999 drabbades mamma av en stor sorg när pappa hastigt gick bort. En kort tid efter fick mamma Alzheimers sjukdom och redan vid 65 års ålder flyttade hon till gemensamhetsboendet i Jörn. De senaste åren bodde hon på Björkhammargården. Mamma fick den bästa omvårdnad man kan tänka sig.

Det känns skönt att veta att mamma och pappa nu får vandra tillsammans igen. Mamma finns för alltid i våra hjärtan.

Gunnar och Rolf

Burträsk

Natten den 30 november somnade vår älskade Holger Englund in på Skellefteå lasarett, efter en tids sjukdom. Han blev 92 år.

Holger var född på Salberget, Åsträsk, och var son till J G och Johanna Englund och den nionde bland tio syskon.

1939 fick Holger anställning vid SJ, med arbetsområde både i Väster- och Norrbotten.

1945 träffade han sin älskade hustru Asta. De gifte sig 1948 och bosatte sig i Åsträsk. I äktenskapet föddes två barn, Berith och Bengt-Göran.

Två år efter giftermålet drabbades Asta av polio och blev invalidiserad. Holger fick då sluta sin anställning inom SJ, för att kunna sköta sin fru på hemmaplan.

1954 började han som skogsarbetare åt Robertsfors AB (sedermera Modo). Han fick nu vara mer stationär och kunde samtidigt sköta om sin hustru.

Holger var en otroligt duktig skogsarbetare, vilket många har vittnat om. Han slutade sitt skogsarbete i början av 1970-talet.

2007 flyttade paret till Burträsk.

Holger har nu lämnat oss och lämnar ett stort tomrum efter sig, men vi kommer att minnas honom med tacksamhet.

Närmast sörjande är makan Asta, dotter med familj och sonhustru med familj.

Familjen

Malå

Folke Stenberg avled på Lycksele lasarett söndagen den 24 november. Han blev 82 år gammal.

Världen blev en glad och sprallig person fattigare. Trots långvarig sjukdom, höll han humöret uppe på både sig själv och på dem han hade i sin omgivning.

Han föddes i Sunnanvik, var ett av nio barn till Hjalmar och Ellen Stenberg. Som ung tillbringade han sin tid i renskogen, men äventyret lockade. Han reste till Stockholm där han arbetade som spårvagnskonduktör. Under åren 1951–53 tränade och tävlade han i tyngdlyftning som resulterade i många fina medaljer och pokaler.

Men Norrland kallade på ”sin son” och han återvände till Malå, där han träffade sin Margit. Han arbetade som kranförare under ”byggruschen” i samhället och sedan i Kristinebergsgruvan fram till sin pensionering.

Tillsammans med sin Margit hade han stora växthus hemma på gården och deras fina plantor prydde många trädgårdar runt om i socknen.

Efter många år som sambos gifte de sig 1989. Folke blev en kanonpappa till Margits tre barn och världens underbaraste morfar, farfar, gammelmorfar och gammelfarfar till glädje för barnbarn och barnbarnsbarn.

Han kommer alltid att ha en plats i våra hjärtan och vi kommer alltid att minnas vilken busig, snäll och godhjärtad människa han var. Han fattas oss.

Margit och barnen med familjer

Lövånger

På Skellefteå lasarett avled 26 november Svea Ågren.

Vår mamma föddes på den lilla gården Antonström i värmländska Sunne. Mormor var änka med tre små barn när hon gifte sig med Karl Fallgren och Svea blev deras första gemensamma barn av fyra.

Tolv år gammal fick Svea tuberkulos och vistades på sanatorium i Varberg. En enda gång kunde hennes mor besöka henne. ”Kom ihåg”, skrev hon i ett brev, ”att Gud finns där också”. Flickan hade funnit en klippa i livet.

Senare, som praktikant på sjukstugan i Sunne, drabbades hon av polio. Hon utbildade sig till sjuksköterska på Sofiahemmet i Stockholm och under denna tid träffade hon vår far, missionärsstudenten Åke Lindström, Finnträsk.

Nygifta kom de som pastorspar till sjömanskyrkan i Liverpool. Efter fem år återvände de till Sverige och Kalix, och då med två söner, Pär och Nils-Olov. 1958 föddes dottern Siv.

1962 kom familjen till Lövånger. På Kaplansgården utvecklade de ett livaktigt ungdomsarbete.

Efter pappas död 1974 öppnade mamma en ny dörr och arbetade inom äldreomsorgen.

Men inte minst, hon gifte sig med Karl-Johan Ågren. På somrarna levde de ett grönskande och ogräsfritt trädgårdsliv. De fick åldras tillsammans och levde i et generöst och omtänksamt äktenskap. De hade stor glädje av den kristna tro som de delade.

Maken Karl-Johan avled i maj i år. De kunde bo kvar i huset livet ut tack vare barn, grannar och inte minst en kompetent och varmhjärtad hemtjänst.

Efter sig lämnar de framför allt tacksamhet men även ett välskött linneförråd och en myckenhet av djupfryst äppelmos.

Barnen

Skelleftehamn

Nästan 82 år gammal somnade Alise Lövmark stilla in natten mot fredag den 6 december på Skärgårdshemmet i Skelleftehamn.

Hon sörjes närmast av Leif och Celia Azevedo Lövmark samt Oskar och Carolina Lövmark.

Åbyn, Burträsk

Tell Jonsson föddes den 5 januari 1936 och avled den 30 november 2013.

Tell föddes i Åbyn, Burträsk, och med undantag för kortare utflykter blev han sitt föräldrahem trogen genom alla år.

Under 50-talet träffade Tell sin livskamrat Mariette och bildade familj. Med sin generösa och varma läggning var dörren till hans hem alltid öppen. Det var en tillflykt och samlingspunkt för släkt och vänner. Vi skämtade ofta om att entrén såg ut som en skoaffär.

Tell ställde alltid upp om någon behövde hans hjälp, inget var omöjligt. Han tog sig alltid an allt glatt visslande och i hög fart. Det är nästan omöjligt att komma ihåg när han i tystnad jobbade med något. Med fritiden fylld av utomhusaktiviteter som jakt, fiske och bärplockning är det svårt att komma ihåg när Tell satt stilla, utom förstås när han fokuserade på sin stora passion för hästar och trav.

När alla barn flyttat ut fylldes hemmet av hundar och katter en del som Tell och Mariette själva valt men också många som de ärvde av barn och barnbarn. Det fanns alltid plats för dem som behövde ett hem, mottagna med öppen dörr och öppna armar. Då tiden tillät gav sig Tell och Mariette ut på resande fot. Under sommaren var det husvagnen och under vintern reste de till varmare destinationer för att njuta av väder och äventyr.

Tells äventyr har nu tagit honom dit vi inte kan följa och vi saknar hans leende, hans glada skratt och hans varma närvaro.

Det tomrum han efterlämnar är stort. Sorgen och saknaden mildras dock av ljusa minnen och den tacksamhet vi känner för allt han gjort för oss. Minnena lockar fortfarande fram en varm känsla och ett varmt leende.

Familjen

Ljusvattnet, Burträsk

Vår älskade mamma Agnes Andersson somnade lugnt och stilla omgiven av barn och barnbarn på aftonen den 3 december, efter några dagars vistelse på Nygårdens korttidsboende i Burträsk, 92 år gammal.

Agnes var dotter till Edvin och Anna Södermark i Degernäs, Burträsk, näst äldst av sex syskon. Hon gifte sig 1945 med Erik Andersson och övertog samtidigt Eriks föräldrahemman i Ljusvattnet.

Mamma fick dra ett tungt lass med hem, lagård, och oss fyra barn, då pappa var skogsarbetare. Djurhållningen avvecklades i början på sjuttiotalet och hon fick mer tid till sina intressen, bland annat bakning, trädgårdsskötsel och så småningom barnbarnen.

1990 såldes hemmanet och de flyttade till en lägenhet mitt i byn. 2004 blev mamma änka, men kunde bo kvar till kort före sin bortgång.

Sorgen och saknaden är stor, men vi känner en stor tacksamhet över att vi fick så många år tillsammans med mamma, och hennes kärlek och omtänksamhet om barn och barnbarn kommer vi alltid att minnas med glädje.

Barnen

Burträsk

En aktiv man har gått ur tiden.

Vår far Almar Sehlstedt avled den 2 december, efter en kort tids sjukdom, på boendet Nygården i Burträsk. Han blev 95 år. Han var en av Anni och Anselm tio barn. Näst äldst i syskonskaran av vilka fem fortfarande finns i livet.

Han föddes i Sjön och fick redan vid unga år lära sig vad som krävdes av dåtidens ungdom. Som yngling jobbade han som dräng hos en bonde, därefter blev det sågverksarbete i Örviken och senare skogsarbete, bland annat i Källheden. Där träffade han vår mor, Göta (Lindahl). De gifte sig 1944 och bosatte sig i Sjön. Under deras första tid tillsammans rådde beredskapstid och vår far blev inkallad. Under tiden i Sjön föddes vi två äldsta pojkar.

1947 köptes ett litet jordbruk i Hössjön och far och mor blev bönder, där föddes den tredje av oss bröder. 1951 flyttade familjen tillbaka till Sjön sedan de köpt fars hemställe och där fortsatte de med sitt jordbruk.

I mitten av femtiotalet började han arbeta på fabriken i Bureå samtidigt som han fortsatte att vara bonde.

Jordbruket såldes 1967 och far fortsatte som fabriksarbetare fram till sin pensionering.

Därefter höll han igång genom att vara ute i skogen och hugga ved, cykla och åka skidor. Hade han inte möjlighet till detta ”cyklade” han inomhus. Vila var inte hans livselixir.

I december 2011 flyttade han till Nygården, Burträsk, ett boende som han verkligen trivdes och njöt av. Både boendet, personalen som arbetar där samt den mat som serverades uppskattades mycket högt.

Efter många aktiva år har han nu ändat sin resa. Sorgen och saknade efter vår far är stor men vi är tacksamma att vi fått ha honom med oss så länge.

Han sörjs närmast av oss söner med familjer.

Pojkarna

Skellefteå

Den 30 november somnade mor Tyra Lundmark in vid en ålder av 91 år, efter att hon hastigt insjuknat. Närmast anhöriga är sonen Ulf med familj samt familjen till dottern Gun-Britt, som avled tidigare i år.

Tyra föddes i Mjödvattnet, Skellefteå, i familjen Andersson och växte upp som ett av sex syskon. Familjens vita hus låg vackert i byn, gården bar familjen och syskonen gick skola i byn. Tyras skolgång avslutades efter folkskola och hon fick i tidiga tonår lämna familjen för längre perioder hos en moster för att hjälpa henne med barnaskaran. Tyra jobbade även som piga i tonåren. Bland annat i Vännäs och resan till föräldrahemmet i Mjödvattnet var så lång och kostsam att hon inte reste hem på över ett år.

I 20-årsåldern fick Tyra arbete i köket på Skellefteå lasarett. Arbetet, kamratskapet och egna pengar gav ny frihet och glädje. Då träffade hon även Birger, den charmante fotbollskillen med det vackra håret. 1944 gifte de sig och flyttade in på övervåningen i Birgers hemgård på Vitberget.

De var ett arbetsvilligt och stolt ungt par. Birger var kommunalarbetare och hade ett stort häst- och travintresse. 1947 föddes dottern Gun-Britt och den unga familjen lyckades på några år både bygga eget hus på Vitberget, stallar, hagar och hålla duktiga travhästar.

1955 föddes sonen Ulf och Tyra stannade tidsenligt hemma med barnen. Omsorgen om familj och hem passade henne väl. Godare köttbullar eller palt än hennes kan inte smakas. Det var god ordning i familjen och Tyras omsorg sträckte sig även längre. Många är de grannar, syskon och bekanta som fick stöd och hjälp i det praktiska.

Huset låg i solig sluttning med bärbuskar, körsbärsträd och närhet till bärmarker. Tyra syltade, saftade och bakade med säkert handlag och stor omsorg. Genom hela livet var Tyra aktiv och tog han som sig på ett föredömligt sätt med dagliga promenader och cykelturer, långt upp i åldern.

Tyvärr insjuknade Birger och avled 1988 och Tyra blev änka. Saknaden efter Birger var stor för oss alla. Efter några år flyttade Tyra till lägenhet på Läkarvägen och Ulf med familj flyttade in i huset på Vitberget. Närheten till nära och kära gav Tyra ett rikt liv. Matlagning, aktiviteter och samvaro vid S:t Olovs församling var under många år viktiga och uppskattade.

Sin sista tid bodde Tyra på Sunnanäng, där hon trivdes bra. Det är för oss en tröst att hon utan lång sjukdom nu stilla fått somna. Vår tro är att hon åter förenats i skuggan under körsbärsträdet med Birger, Gun-Britt och syskon för en kopp kaffe med dopp.

Familjen genom Karin

Bygdeträsk

Vår far, Bengt Eliasson, somnade lugnt och stilla den 5 december. Pappa blev 93 år.

Han föddes i Andersvattnet, näst yngst av fyra syskon, son till Edward och Amalia.

Hans intresse av att skruva började redan i barnaålder, då med cyklar.

Han började tidigt köra taxi och 1945 blev han sin egen.

I slutet på 40-talet träffade han Karin, som senare blev hans fru. Tillsammans fick de fem barn.

Pappa flyttade sin verksamhet till Bygdeträsk och blev bygdens alltiallo. Under slutet av 50-talet, när bygdens jordbruk motoriserades skulle många redskap anpassas och traktorer servas. Många är de nätter han legat under bilar som skulle repareras.

Förutom taxirörelse och verkstad var pappa engagerad i medlemsföreningar som Taxi, Konsum, OK.

Under hans 40 år som taxiägare har många bilar förbrukats, pappas favoriter var ”suggan” och ”långmercan”.

Vid 63 års ålder sålde pappa taxirörelsen och blev pensionär. Nu fick han tid för sin stora hobby, att skruva i bilar, cyklar och gräsklippare. Dessutom blev det tid att tillsammans med mamma besöka vänner och bekanta.

2007 blev pappa änkeman och bodde kvar i Bygdeträsk fram till 2010. Då flyttade han till Burträsk, där många av hans vänner och bekanta redan fanns och där fick han även många nya vänner.

Musiken var också en stor del av hans liv, med fiol och dragspel gladde han många ända in mot slutet.

Han tyckte också om att sitta i båten och meta abborre, dock fanns det inte så mycket tid till det under verksamhetsåren, men efter pensioneringen fanns det mera tid.

Pappa lämnar ett stort tomrum efter sig och saknaden är stor, men han kommer för alltid att finnas kvar i våra minnen.

Barnen

Norsjö

Vår mamma Gerd Lundmark avled söndagen den 8 december efter en kort tids sjukdom. Hon blev 79 år.

Hon var dotter till Anna och Gustav Andersson och äldst av tre syskon. Hon växte upp på Östra Högkulla.

Hon fick redan som ung börja arbeta som piga hos olika familjer.

1955 gifte hon sig med Sten Lundmark och de tog över hans föräldragård i Bäverhult.

Där drev de tillsammans ett litet jordbruk. De fick två döttrar, Solveig och Inez.

Hon arbetade under många år med olika säsongsarbeten åt Domänverket. Under några år arbetade hon också på Etri i Bjurträsk.

Olika hantverk intresserade henne mycket och hon provade under åren på många olika tekniker.

En blomstrande trädgård, god mat och ett välfyllt kakfat var också något som vänner och familj fick njuta av.

Bärplockning på hösten var en del av hennes glädjeämnen.

Efter avvecklingen av jordbruket fick Gerd och Sten under några år njuta av fiskeresor till Norge och resor med husbilen till trav och andra arrangemang.

2009 avled Sten och ett år senare flyttade Gerd till Norsjö.

Gerd var väldigt social, trivdes i vänners sällskap och hade sett fram emot några fler aktiva år men sjukdomen satte stopp. Hon fick åtta barnbarnsbarn som gladde henne mycket.

Vi minns en snäll, omtänksam och positiv mamma och mormor som alltid kommer att ha en plats i våra hjärtan.

Familjen

Umeå

Vår käre son och bror Leif Granberg har hastigt lämnat oss i stor sorg och saknad. Närmast sörjande är mamma, pappa och syskon med familjer.

Leif föddes i Pellboda, Flarken, som äldste son till Alva och Lennart Granberg i en syskonskara på fyra barn.

Han växte upp i ett jordbrukarhem och var under sin uppväxt van att hjälpa till på gården. Efter avslutad militärtjänstgöring vid regementet I20 fortsatte han sin yrkeskarriär inom försvaret. Han arbetade vid sin bortgång vid Skyddscentrum i Umeå.

Leif var mycket intresserad av fiske. Han fick i tidig ungdom följa med sin far på resor till fjällen och där såddes fröet till intresset för fiske samt natur- och friluftsliv. Inom familjen var han den stora fiskeexperten som alla kunde vända sig till. På semestrarna passade han ofta på att åka upp till någon fjällsjö och fiska.

Han hade ett stort sportintresse, och följde i media årets olika sporthändelser. Han brann extra för längdskidåkning, som han också själv utövade.

Sin fritid tillbringade han till stor del vid stugan i Skäran.

Som person var Leif ansvarsfull, pålitlig och noggrann. Han var mycket snäll och omtänksam och lämnar ett stort tomrum efter sig, men han kommer alltid att finnas i våra hjärtan.

Saknaden är stor.

Familjen

Storkågeträsk, Kåge

Vår älskade lilla mormor Elsa Kågström (född Grönlund) lämnade den tredje december detta jordeliv, 90 år gammal.

Med båda sina döttrar i rummet på Hedvigsgården i Kåge, som kom att bli hennes sista boning, somnade hon stillsamt in ackompanjerad av tonerna från Blott en dag.

Mormor föddes i Ersmark, som nummer fem av åtta, i den syskonskara som kom att betyda så mycket för henne under hela hennes liv.

Som ung studerade hon i Hållands folkhögskola ett par år innan hon återvände hem för att ta hand om hemmet och sin sjuka mor.

På en palthippa i Ersmark träffade Elsa den stora kärleken i Signar Kågström, en droskägare från Storkågeträsk. Efter att de två blivit ett, satte de bo i Signars vackra hemby. Där födde hon två döttrar, Eva och Siw, som hon fick se växa upp, och familjen utökas av barnbarn och barnbarnsbarn.

Hon tog arbete som kokerska, först i Storkågeträsks byaskola, och sedan, när den lades ned, i Kusmarkskolan, där hon förblev uppskattad för den goda maten ända fram tills hon pensionerades.

Familjen och vännerna var det mormor satte främst här i livet. I hennes generositet och gästfrihet fanns inga gränser, speciellt inte gentemot hennes barn och barnbarn. Nästan varje dag på väg hem från skolan tittade vi in där för att dricka en kopp varm choklad, äta hårda karameller, eller bara bli ompysslade en stund.

Efter att vår morfar Signar avled var mormor änka en längre tid innan hon i 71 års ålder gifte sig med Åke Johansson från Sandfors, och de fick några bra år tillsammans innan hon på nytt blev änka.

Mormor var en färgstark personlighet som inte gärna missade en trevlig tillställning eller ett kalas.

Hon ville att livet skulle vara roligt, och såg till att det också var det, både för sig själv och för sin omgivning.

Emil och Anton

Skellefteå

René Rosén somnade in lugnt och stilla på Skellefteå lasarett omgiven av de närmaste den 5 december. Mamma blev bara 57 år.

Mamma var uppvuxen på Morön tillsammans med sina föräldrar Birger och Ingrid samt sina syskon Roger och Renate. I ungdomsåren träffades mamma och pappa och 1983 föddes jag. Vi bodde då i Bureå till i slutet på 80-talet då mamma och pappa gick skilda vägar.

Mamma arbetade större delen av sitt yrkesliv inom Skellefteå kommun, först inom äldreomsorgen och sedan i handikappomsorgen/socialpsykiatrin. Mamma var också en intresserad och engagerad god man. Att ordna och fixa saker var något mamma hade lätt för, det var därför också lätt att be henne om hjälp och hon ställde alltid upp.

Mamma uppskattade att umgås med familj och vänner, men också att koppla av med något handarbete. 2008 blev mamma mormor för första gången då Edvin föddes. Året efter föddes hennes andra barnbarn, Adrian. Mamma var alltid en given barnvakt och pojkarna älskade att vara hos mormor och ha mys.

I februari i år fick mamma veta att hon drabbats av en aggressiv cancer, ett besked som tog hårt på henne samt nära och kära. Under våren genomgick hon ett flertal behandlingar.

Sommaren fick hon vara behandlingsfri och vi kunde göra många trevliga och minnesvärda saker tillsammans. Sommaren toppades av att mamma blev mormor för tredje gången då lilla Tyra föddes.

Mamma lämnar ett tomrum och en saknad efter sig som är helt obeskrivlig.

Men framför allt lämnar hon många fina minnen.

Dottern Frida

Luleå

Arne ”Lill-Arne” Eriksson avled i en ålder av 91 år den 11 december i sitt hem, omgiven av sin hustru och äldsta dotter.

Han föddes i Nedre Åbyn, Burträsk, i en stor syskonskara, av föräldrarna John Rickard och Englia Eriksson.

Han fick i första äktenskapet med Saida döttrarna Katrin, Bibbi och Ulla. I sitt andra äktenskap med Sirpa fick han två bonusbarn, Anita och Peter, de fick sedan tillsammans dottern Johanna. I november i år firade de 40-årig bröllopsdag.

Han flyttade till Luleå 1951 och började på dåvarande NJA, nuvarande SSAB, och arbetade kvar tills han tog förtidspension vid 58 års ålder.

Ett av hans stora intressen var fotboll, både att spela, döma och se fotboll. Han är en av dem som har dömt de flesta fotbollsmatcher i Sverige. Sin sista fotbollsmatch dömde han vid 81 års ålder. Han var aktiv medlem i Korpen i 60 år där han även blev hedersmedlem.

Under sitt långa och innehållsrika liv hann han med mycket. Tillsammans med Kurt Pahlberg startade han upp bingon i Luleå på 60-talet, där han alltid var utropare. Det med bingo har sedan följt honom i alla år. Han har nästan ända till slutet varit aktiv i Korpens bilbingo med olika uppgifter. Han och Sirpa hade sedan under många år kurser i gammeldans, så det är nog många som har fått förmånen att dansa med denne duktige dansare. Han har även slagit världsrekord i maratondans. Han älskade att komma till Burträsk, flera gånger varje år, och sitta och se ut över sjön. Fiske var en stor hobby, så länge han orkade var han mycket i fjällen och fiskade.

Han drabbades av den svåra sjukdomen kol och har tappert kämpat i flera år trots otaliga lasarettsbesök.

Han kommer för alltid att finnas i våra hjärtan.

Familjen

Byske

Vår älskade Britta Johansson avled hastigt i sitt hem söndagen den 8 december, i en ålder av 75 år.

Britta föddes den 16 september 1938. Hon växte upp i Byske tillsammans med sina föräldrar, Jenny och Holger Enqvist, och sina tre systrar.

Efter avslutad folkskola arbetade Britta några år som barnflicka i Skellefteå innan hon återvände till Byske och började på husmoderskola. Matlagning och handarbeten var två stora intressen i hennes liv.

Det var genom ett annat stort intresse, nämligen dansen, som Britta och Åke började träffas och fatta tycke för varandra. Han kom senare att bli hennes make och livskamrat när de 1961 gifte sig i Byske kyrka.

Sommaren 1964 föddes sonen Peter, och några månader senare stod deras nybyggda hus på Bergsgatan i Byske färdigt för inflyttning. Här kom Britta att trivas som fisken i vattnet och familj och bekanta togs alltid emot med öppna armar.

Från trettio års ålder och fram till sin pension arbetade hon med att packa karameller på Carlstens karamellfabrik. Det blev även många timmar vid sidan av hockeyrinken när hon följde med på sonens hockeymatcher. Familjen var nämligen det hon värdesatte högst.

Till stor glädje för henne blev hon farmor för första gången då Linda föddes 1991. Två år senare föddes hennes andra barnbarn, Daniel. De kom att bli en stor del av hennes liv och hon älskade att få spendera tid med dem.

Närheten och omsorgen till nära och kära gav Britta ett rikt liv och hon var väldigt tillfreds med den enkla vardagen tillsammans med maken.

Britta var otroligt älskad och saknaden går inte att beskriva. Hon lämnar efter sig ett stort tomrum, men i våra minnen lever hon för alltid vidare.

Familjen