Norsjö

Vår mamma Helga Lindblad, född Johansson avled lördagen den 14:e december 2013. Hon somnade stilla in i kretsen av sina närmaste på äldreboendet Solbacka i Norsjö. Hon blev 88 år.

Mamma växte upp i Kattistjörn, Norsjö och var dotter till Hanna Höglund och Johan Persson. Hon var den yngsta och sista kvarlevande av tio syskon. Hon fick redan som ung ta ett stort ansvar för sin tre år äldre utvecklingsstörda syster under deras barndom och skoltid. Efter avslutad skolgång arbetade mamma som piga hos olika familjer under ett antal år.

År 1946 gifte sig mamma med vår pappa Levi Lindblad och flyttade till Brännberget och sedan till Bränngård några år senare. De fick tillsammans fyra barn; Vivianne, Anders, Annica och Mikael. Dessutom föddes ett fullgånget flickebarn, som tyvärr inte levde. Det var en stor sorg för både mamma och pappa.

När vi barn var små skötte mamma om hem och familj på heltid. I takt med att vi blev äldre började hon arbeta utanför hemmet med bland annat lokalvård, som hemsamarit och därefter som vårdbiträde på Klockarbo och Solbacka.

Mammas stora intressen var blommor och trädgårdsskötsel. Hon och pappa åkte tillsammans med Trädgårdssällskapet på flera resor. Mamma var allmänbildad och tittade gärna på TV-frågesport, till exempel Jeopardy. Mamma trivdes med att baka och laga mat, samt sy och sticka när tid fanns för det.

Hon har under årens lopp stickat många fina sockar till barn och barnbarn. Vävning av mattor och löpare var också ett stort intresse för henne. Hon älskade att komponera och färgsätta trasmattorna. Mamma var mån om att med enkla medel inreda och ”pynta” hemmet. Hon tyckte om att ha fint omkring sig och uppskattade även att själv få vara fin. Mamma och pappa kompletterade varandra och gjorde allt de kunde för att vi barn skulle få en bra start i livet.

Vår pappa Levi avled 1992. Strax därefter flyttade mamma från vårt föräldrahem till en lägenhet i Norsjö. Hon var under flera år aktiv i PRO, bland annat som sekreterare. Hon tyckte om att besöka äldreboenden i Norsjö och ge de gamla lite guldkant i tillvaron med bland annat högläsning. Hon sjöng i pensionärskören som gjorde uppträdanden i kyrkan och i andra sammanhang.

Efter att mamma under flera år haft ett socialt och aktivt liv som pensionär började hon sakta men säkert bli alltmer märkt av sin demenssjukdom som smög sig på och försvagade och förändrade henne. Efter 2007 klarade hon sig inte längre hemma utan flyttade till Solbacka, där hon bodde till livets slut. Mamma fick tio barnbarn och hann även få ett barnbarnsbarn.

Vi minns henne som arbetsam, plikttrogen och mån om sina nära och kära. Hon kommer för alltid att tillsammans med vår pappa leva vidare i våra hjärtan.

Barnen

Skellefteå

Christer Johansson föddes i Klutmark 1950 av föräldrarna Artur och Adele Johansson. Han var näst yngst av en syskonskara på fem.

Efter utbildning till verktygsmakare arbetade han flera år på Bergkvist Mekaniska.

1986 började Christer på IUC utveckling, där han blev kvar tills den enheten upphörde.

Han arbetade även på SQS som konstruktör.

I många år, fram till sin död, arbetade han åt Profix som konstruktör och utvecklare, bland annat av maskiner till Alimak.

Christer var en idérik person som gärna ställde upp när andra behövde hans tjänster.

Hans stora fritidsintresse var att vistas i skog och mark.

Han var en omtyckt och uppskattad person hos familj, syskon, släkt och vänner.

Familjen

Åtvidaberg

Carl-Gunnar Andersson avled hastigt den 4 december med sin sambo närvarande.
 Carl-Gunnar blev 50 år.

Carl-Gunnar var uppvuxen i Ursviken tillsammans med sina föräldrar Gunnar och Vivi samt sina syskon Håkan, Kerstin och Christer.

Han fick i äktenskapet med Åsa dottern Caroline.

Carl-Gunnar och Åsa gick skilda vägar 2007.

När han senare flyttade ner till Åtvidaberg träffade han Anita som han blev sambo med.

Hans yrkesverksam liv började på Scharins Söner AB i Klemensnäs och fortsatte senare på Rönnskärsverken i Skelleftehamn. Efter det startade Carl-Gunnar CG:s bilverkstad och drev den i tio år. Han hann även med att driva eget företag inom data- och tv-branschen.

Att ordna och fixa saker var något Carl-Gunnar hade lätt för och var hans stora intresse, det var därför också lätt att be honom om hjälp och han ställde alltid upp.

Carl-Gunnar kommer alltid att finnas i våra hjärtan.

Caroline och syskonen med familjer

Skelleftehamn

På tisdag morgon, den 10 december somnade vår älskade mamma Ann-Britt Johansson stillsamt in i en ålder av 81 år.

Ann-Britt föddes och växte upp i Bäckboda, Lövånger, tillsammans med fem syskon. Hon var dotter till Arvid och Emerentia Ekström.

Mamma flyttade till Skellefteå i början av 50-talet där hon började arbeta på bryggeriet Saft- och Vatten för att sedan fortsätta på Skellefteå Ångbryggeri.

På dansstället Tuböle träffade hon vår pappa, målaren Bror-Egon Johansson. De flyttade till Skelleftehamn och gifte sig en kall februaridag 1954. Samma år köpte de hus på Norra Hamngatan där vi växte upp. När första sonen föddes 1956 blev mamma hemmafru. Ann-Britt och Bror-Egon fick fyra barn. Hon började så småningom städa skolor på deltid för att i slutet av 60-talet börja arbeta som lokalvårdare vid Rönnskärsverken. I slutet av 1970-talet anställdes mamma som fastighetsskötare vid Folkets Hus i Skelleftehamn.

Ann-Britt har alltid varit en engagerad och aktiv person. Hon var tidigt engagerad i Socialdemokraternas kvinnoförbund vilket bland annat ledde till att hon blev nämndeman i tingsrätten och ledamot av kyrkorådet. Hon hade en tid uppdrag inom Socialdemokratiska kvinnodistriktet och har suttit med i Skellefteå Arbetarkommun. Mamma var också under många år kassör i BK Nordan och PRO. Som kassör såg hon det som sin uppgift att förbättra föreningens ekonomi och otaliga är de bingon, lotterier, nyårsfester och midsommarfester som hon arrangerat. Inom PRO arrangerade mamma många bussresor och var en flitig bingoutropare. Mamma hade ett stort hjärta och ställde alltid upp när enskilda personer behövde hjälp. Rättvisa och omsorg om de svaga var hennes ledstjärna. Hon verkade som god man och även som ledsagare i kommunens ledsagarservice.

När mamma inte hade fullt upp med alla sina engagemang trivdes hon bäst i sommarstället i Långviken som varit vår familjs smultronställe sedan 1963. Mamma var intresserad av handarbete och många är de alster hon lämnar efter sig. Hon var mycket huslig och det fanns alltid nybakat och god mat hos henne. En stor sorg drabbade mamma 2008 när pappa ”Egon” efter en tids sjukdom avled. Tack vare mammas föreningsengagemang kunde hon hålla ensamheten stången.

För ett år sedan fick mamma det tråkiga beskedet att hon hade insjuknat i cancer. Hon genomgick många behandlingar men sjukdomen gick inte bota. Mamma fick trots sjukdomen en fin sista sommar som kryddades med fjällvandring i Hemavan tillsammans med S:t Örjans församling. Hon fortsatte trots sin sjukdom engagera sig i vad som hände i omvärlden ända tills hon somnade in.

Mamma lämnar ett stort tomrum efter sig och saknaden är stor, men hon kommer för alltid att finnas kvar i våra minnen.

Barnen

Skellefteå

En tidig decembermorgon fick vår kära mamma, i en ålder av 80 år, stilla somna in i sitt hem med sina nära omkring sig.

Ebba hade ett stort hjärta och månade om andra in i det sista. En varm Gudstro var det centrala i hennes liv.

Hon växte upp och bodde hela livet i sitt föräldrahem där dörren alltid stod öppen för alla. I sin ungdom hade hon anställning på Anderssons Glas och senare i livet arbetade hon som personlig assistent till sonen som skadades vid en bilolycka i barndomen.

Ebba ingick äktenskap med sin livskamrat Lars-Gustaf 1956 och de fick ett långt liv med varandra tills pappa gick bort 2012. Tillsammans fick de oss barn; Mats, Catarina och Magdalena.

Ebba lät döpa sig 1946 och var medlem i Pingstförsamlingen i Skellefteå fram till sin bortgång. Från 13 års ålder var hon pianist och organist i Pingstkyrkan där hon troget spelade så länge hälsan tillät. Det var mycket sång och musik i hemmet och många lördagskvällar kunde vi höra hur våra föräldrar spelade tillsammans.

Mamma älskade att arbeta med sina händer, blomsterprakten hemma i och runt Västerbottensgården var alltid lika ymnig och njutbar. Många vackra tyger har hon vävt, sytt kläder och i köket ständigt serverat god mat och många kakor. Hon hade alltid tid för barnbarnen som hon månade om, men också ett ömmande hjärta för alla som har det svårt.

Ebba stod stadigt med båda fötterna på jorden, ägde en förmåga att acceptera det som inte gick att ändra och kunde med sin lite kärva humor leverera oväntade och träffsäkra kommentarer.

Även om hennes livsväg tidvis kantades av sjukdom hade hon en positiv livssyn och hämtade styrka genom sin tro. Vi är så tacksamma för att Ebba var vår mamma. Sorgen och saknaden är stor men det finns tröst i hoppet att vi ska ses en dag igen.

Barnen

Skellefteå

Vår älskade make, pappa, moffe och svärfar somnade efter en lång tids sjukdom in den 15 december, två dagar före sin 78-årsdag.

Anders växte upp i Skellefteå centrum med sina föräldrar, storebror Mats och lillasyster Elisabeth.

1957 träffade han sin livskamrat Märeth, de gifte sig och fick barnen Marie, Fredde och Anna. Senare kom också barnbarnen Anton, Emmy, Isak, Saga och Wilma in i livet.

Han började som springpojke på Jungnerbolagen men under nästan hela sitt yrkesverksamma liv arbetade han som rörmokare, många år som egen företagare, ett kort tag åt Rönnskärsverken och de sista åren åt Skellefteå kommun, tekniska kontoret.

Alla som kände Anders vet att han hade ett gott hjärta och alltid fanns där med en hjälpande hand och ett glatt humör.

1967 byggdes villan på Sunnanå som blev den fasta punkten i över fyrtio år.

Fritiden tillbringades i stugan i Myckle där han också odlade sitt stora fiskeintresse. De sista trettio åren tillbringades all ledig tid i Hednäs där både jakt, fiske, bär- och svampplockning stod på schemat.

Anders älskade att bygga och hitta egna lösningar på olika problem, en riktig uppfinnar-Jocke!

Under många år styrde Anders och kompisarna kosan mot norra Finland för att vaska guld, det blev till och med ett deltagande i VM.

Efter stroken 2004 blev livet inte detsamma men tack vare hans goda humör kunde han fortsätta att sprida glädje bland oss.

Familjen

Sörböle

Vår älskade Manne Brännström avled den 13 december i en ålder av 93 år.

Han växte upp i Renholmen som den sist födde i en syskonskara om fyra.

Hans första arbete efter avslutad skolgång var på Renholmens Såg som märkpojke. Därefter flyttade han till Hellberg & Pettersson Affär och senare till Gunnarssons Charkfabrik. Nästa anställning blev i Örebro där han arbetade vid en bränsledepå.

Efter återkomsten till Skellefteå 1946 tog han anställning som svetsare på Foco, Fabriks AB Forslund & Co, senare Hiab-Foco AB, och gifte sig samma år med Gertrud Öberg och de fick flickorna Monica och Marie. Han stannade kvar på Hiab-Foco fram till sin pensionering.

Hans stora fritidsintressen var sång och idrott. Han sjöng en tid i Skellefteå Manskör, samt var med i bildandet av Conbriokören och sjöng där i 40 år. Han var också med i kören Renholmarna, som tog på sig att sjunga på olika evenemang, samt efter pensioneringen var han också med i PRO-kören.

Efter återkomsten från Göteborg gick han med i Sunnanå Sportklubb och spelade fotboll en tid men ganska snart engagerades han i ledarteamet och han var lagledare i omgångar i såväl A- som B-laget. Hans entusiasm för fotbollen gjorde att han under sommarhalvåret var ständigt upptagen med detta och hans erfarenhet och ledaregenskaper hjälpte många unga pojkar att växa in i de olika lagen.

Manne var också engagerad i klubbens drift av nöjeslokal Tuböle på söder – som på den tiden var samlingsställe för ungdomarna på lördagskvällarna. Han var också med när klubben startade bingospel i Pansalen på söndagskvällar, ett arrangemang som växte snabbt och krävde alltmer arbete inom klubben.

Manne var en ordningens man och det gjorde att han blev mycket anlitad där det krävdes ett fast ledarskap. Beredd att hjälpa till där så behövdes, ställde alltid upp för sina vänner och bekanta och var mycket omtänksam om de sina.

Familjen

Burträsk

Min älskade Gunnar Brännström somnade in i kretsen av de närmaste, 76 år gammal.

Han var son till Helge och Anna Brännström, Mora, Burträsk.

Gunnar tog busskort och anställdes av SL i Stockholm. Han blev kvar där i 13 år och återvände sedan till hemorten.

1986 träffades vi och blev sambos.

Norrmejeriet i Burträsk blev hans arbetsplats fram till pensionen. Han följde med stort intresse om- och tillbyggnaden av mejeriet.

Motion var ett stort intresse i hans liv. New York maraton, Svensk Klassiker och ett flertal andra motionslopp utfördes med bravur.

Tillsammans med andra engagerade han sig mycket i Björnkramen i Burträsk.

Fritidshuset i Tallträsk var en tillflyktsort till glädje för honom. Hans tidigare arbetskamrater från Stockholmstiden besökte honom ofta.

Många är vi som fått åtnjuta hans stora generositet mot nära och kära.

Vi är tacksamma för den fina tid vi fick tillsammans.

Saknaden och tomheten är stor.

Anita med familj

Lövånger

Den 16 december avled vår älskade Torsten hastigt och oväntat på Norrlands universitetssjukhus i Umeå, omgiven av sina närmaste.

Torsten föddes i Umeå och var son till Alfhild och Sigvard Johansson. När han var sju år flyttade han med sina föräldrar och syster till Selet Lövånger, där föräldrarna övertog mammans föräldragård.

1965/1966 gjorde Torsten militärtjänstgöring vid jägarskolan i Kiruna. Därefter fortsatte han att studera vid Edelviks folkhögskola i Burträsk. Torsten har under sitt yrkesverksamma liv arbetat som stuveriarbetare, väktare, pappersmassearbetare och bonde.

1966 träffade han sin blivande fru, Ann-Britt. De gifte sig 1974 och fick två söner, födda 1975 och 1978. Familjen bodde i Umeå fram till 1980 då de flyttade tillbaka till Lövånger och övertog föräldragården och Torsten blev bonde på heltid.

Förutom sitt intresse för skog, mark, djur och gårdens skötsel var han mycket intresserad av gamla bruksföremål och att bevara det gamla. Han deltog med stort intresse i sonens gårdsmuseum. Han var dessutom mycket sportintresserad och såg fram emot kommande stora sportevenemang. Han höll sig väl informerad i politik och samhällsfrågor och tyckte mycket om att umgås med goda vänner och hans barnbarn låg honom varmt om hjärtat.

De sista tio åren före sin död fick Torsten besvär med hälsan som satte ned hans krafter. Det var dock inte det som ändade hans liv utan komplikationer efter ett lårbensbrott.

Det är för oss anhöriga svårt att förstå att han inte längre finns i livet. Saknaden är stor, men i våra hjärtan lever han kvar.

Familjen

Ostvik

Den 14 december somnade vår pappa in på Skellefteå lasarett omgiven av de närmaste.

Pappa föddes för över 89 år sedan i Kåtaselet. Föräldrar var Edvin och Elin Lindholm.

När pappa var sex år dog mamma Elin. Edvin gifte senare om sig med Ingeborg. Pappa var nummer tre i en syskonskara på åtta.

1945 flyttade familjen till Ostvik.

Pappa jobbade bland annat på Björnsholmen. 1951 fick han anställning på Kåge Såg där han även var fackligt aktiv. Han blev kvar på sågen hela sitt yrkesliv.

Han gifte sig med Gunhild 1955 och så småningom fick de oss tre flickor. Pappa och mamma byggde ett hus i Ostvik där vi fick växa upp i ett harmoniskt hem. I våras flyttade de till en lägenhet i Byske.

Familjen, fiske, och sport var hans intressen. Han spelade i unga år fotboll för Abborrträsk och Ostvik. När hans barnbarn spelade fotbollsmatch var han och mamma ofta på plats.

Då pappa fick vara med sina fem barnbarn och två barnsbarn trivdes han som bäst.

Pappa var alltid positiv och har fått många i sin omgivning att skratta gott. Trots att han ibland legat sjuk, så har det ändå kommit någon rolig kommentar. Han hade glimten i ögat ända till slutet.

Mamma dog för två månader sedan. Det blev jobbigt för honom, men nu får de vara tillsammans igen.

Maria, Heléne och Kerstin med familjer

Stormark

Daniel Lundström somnade in på Danieldagen, 11 december, 88 år gammal.

Daniel föddes i Stormark 1925, son till Adelina och Johan Lundström som den andra av två bröder. Han växte upp i ett tryggt hem till en stark och arbetsam man som i tidiga år fick börja arbeta i jordbruket och i skogen innan han tog anställning av Boliden i gruvan, samt en tid i Sandvikens järnverk. Senare arbetade han många år på Rönnskär i Skelleftehamn.

Daniel gifte sig 1968 med Tyra Brännström, även hon från Stormark, och de bosatte sig i byn på egen gård.

Daniels intressen var att vistas i skog och mark med jakt, fiske, bärplockning och att vårda den egna skogen. Han reste gärna tillsammans med Tyra i husvagnen.

Daniel blev änkeman 2007 efter ett långt äktenskap. Under sina sista år bodde han i Byske på Norrgårda där han fick god omvårdnad. I våra minnen ska finnas en spontan, generös och stark personlighet.

Svågern

Östanbäck

Gunnar Larsson somnade in lugnt och stilla fredagen den 13 december på Hedvigsgården i Kåge.

Han var född i Östanbäck, son till Harald och Elin Larsson, född Nording. Pappa blev sin hembygd trogen hela livet.

Han gifte sig 1957 med Elsa Marklund från Klutmark. De fick så småningom två söner.

Vår far Gunnar var nyfiken på det mesta i livet. Han fick också vara med från bondesamhället med häst och vagn då han var ung, till dagens industrisamhälle med massor av teknik.

Vi glömmer aldrig hans intresse för mopeder, bilar, traktorer och andra maskiner som vi barn och barnbarn höll på med. Pappa var nyfiken på det mesta och ville gärna vara med.

Många var också våra timmar i skogen både när vi plockade bär som barn och även med skogsarbete.

Han fick leva ett långt liv och fick vara relativt frisk långt upp i åren.

Efter en olycka i november 2011 flyttade Gunnar och Elsa först till äldreboendet Höken i Skellefteå och sedan till Hedvigsgården i Kåge. På bägge boendena fick han god omvårdnad.

Gunnar sörjs närmast av hustrun Elsa, sina båda söner med respektive samt barnbarnen.

Barnen

Skellefteå

Den 15 december somnade vår älskade Ruth Hedén (född Johansson) in, lugnt och stilla i sitt hem på Tryggheten i Skellefteå. Ruth föddes den 27 juli 1917.

Hon växte upp med sin mor och far samt en bror på en gård i Sätra i Västergötland. När Ruth var 11 år dog hennes mor och från den dagen fick hon ta ett stort ansvar för hemmet. Att ta hand om och måna om andra har sedan dess varit en egenskap som följt Ruth genom livet. I 20-årsåldern fick Ruth anställning på ammunitionsfabriken i Karlsborg där hon trivdes mycket bra. Hon tyckte om att arbeta och vara aktiv. Under sin yrkesverksamma tid arbetade hon även på ett postkontor som hon i princip skötte på egen hand, samt att hon arbetade extra på en lantbokhandel.

1941 gifte sig Ruth med sin make Olof Hedén och tillsammans bildade de familj i Undenäs.

1949 föddes sonen Håkan.

Ruth var en mycket handlingskraftig kvinna, och var aldrig rädd för att ta i när det behövdes, oavsett om det gällde gräsklippning, skottning eller montering av stuprännor. Hon var tekniskt skicklig och gjorde utan problem byggritningar till husprojekten. Hon tog körkortet och under Håkans uppväxt blev det många turer med Folkvagnen på semester i Sverige och Europa. Håkan ritade kartor och bestämde destinationen och Ruth och Olof turades om att köra.

1982 blev Ruth änka och på 90-talet flyttade hon till Skellefteå för att komma närmare sin son. Sina sista år bodde Ruth på Tryggheten, ett seniorboende i Skellefteå där hon trivdes mycket bra. Sitt skarpa sinne bevarade hon ända in till slutet, hon löste korsord med högsta svårighetsgrad och trots att kroppen stretade emot, kämpade hon med att klara av så mycket i hemmet som möjligt.

Det är med sorg i hjärtat som vi nu tar adjö av Ruth. Hennes värme och omtänksamhet lever kvar i våra minnen!

Familjen genom Theresa och Ethel

Skellefteå

Siv Eriksson föddes 1932 i Svartlå Norrbotten, och flyttade som barn till Storliden Norsjö och bodde där fram till 15 års ålder.

1947 flyttade hon till Skellefteå för att påbörja sin yrkesbana inom restaurangvärlden. Hon träffade Martin 1953 som kom att bli hennes man och far till barnen Catrin, Roland och Göran. Tyvärr fick hon uppleva en storg sorg då Roland dog i en olyckshändelse när han bara var 6 år.

Catrin och Göran med barn har varit hennes stora glädje och efter att hon blev änka redan vid 50 års ålder har det varit viktigt att finnas till hands för familjen.

Matlagning och bak har varit ett stort intresse och när hon samlade familjen med barn och barnbarn har det alltid bjudits på något gott.

Hon uppskattade familjen mest av allt och under många år var stugan i Kålaboda den naturliga mötesplatsen för alla nära och kära. De sista åren har hon bott på Erikslid där hon umgåtts med både gamla och nya vänner. Vi kommer alltid att minnas Siv för hennes varma hjärta och välkomnande sätt.

Familjen

Skellefteå

Min kära sambo Siv Nordlund avled söndagen den 8 december på Ömhetens äldreboende efter en lång tids sjukdom. Hon blev 69 år gammal.

Siv växte upp i Kåge tillsammans med sina föräldrar Gunborg och Torsten Nordlund samt syskonen Eva och Jan. Efter folkskolan utbildade hon sig inom ekonomi/kontor och började arbeta på Curt Thylins.

Redan i unga år träffade hon Kurt Svensson från Söderbodan, och i början på 70-talet flyttade vi till Skellefteå och blev sambos. Vid den tiden arbetade Siv på Bröderna Forslunds. Efter några år började hon på Skellefteå kommun, och senare arbetade hon på Skellefteå Kraft, Norrmejerier och EGF. Den erfarenheten var hon glad över, vilket gjorde att hon fick lära känna många trevliga arbetskamrater.

På fritiden tyckte hon om att måla, teckna eller väva olika alster, som hon med glädje visade upp på marknaden i Byske eller Bonnstan.

Sommarstugan vid havet i Söderbodan var vårt paradis. Där kunde man umgås med vänner, fiska eller bara koppla av. När tillfälle gavs reste vi gärna, både i Sverige och i utlandet.

Hennes senare arbete blev på ADM Redovisning, tills vi i juni 2000 fick det hemska beskedet att hon fått en mycket svår cancersjukdom, vilket blev en chock för oss alla. Nu började en tid med svåra behandlingar men hon var ändå glad att få vara hemma ibland, vilket gav henne trygghet i sin svåra situation.

Sommaren 2010 flyttade Siv till Ömhetens äldreboende avdelning Lunden där hon trivdes väldigt bra och fick mycket god vård och omsorg.

Siv var mycket social, stark och mån om sina nära och kära, och jag är mycket glad att vi fick så många fina år tillsammans. Hon lämnar efter sig ett stort tomrum. Saknaden är obeskrivlig, men i våra minnen lever hon för alltid vidare.

Kurt

Malå

Vår älskade Rolf har stilla insomnat den 10 december 2013 på Miklagård i Malå. Han blev 74 år.

Föräldrarna hette Sadura och Arvid Lundgren och familjen bodde i Lundnäs. Han hade fyra syskon och var näst yngst i syskonskaran. Rolf började tidigt arbeta i skogen. Först med timmertransporter för häst med sin far, därefter med manuell huggning och senare som maskinförare fram till sin pensionering.

Han gifte sig 1965 med Britt-Inger Lundkvist från Gumboda och de bosatte sig i Malå. En son föddes 1970 och en dotter 1972. Familjen låg honom särskilt varmt om hjärtat.

De främsta fritidsintressena var jakt i olika former, främst med fågelhund. Han tyckte även om fiske, sommar som vinter och många blev resorna till fjällen under årens lopp. Senare i livet anskaffades egen skog, vilket berikade hans liv, kunnig i skog och naturmänniska som han var.

Rolf hann uppleva två av sina barnbarn, som kom att betyda mycket för honom, barnkär som han var.

En demenssjukdom drabbade honom och med tiden blev denna allt svårare. De sista tre och ett halvt åren tillbringade han därför på boenden i Malå.

Rolf lämnar ett stort tomrum efter sig och saknaden är stor. Han kommer alltid att finnas kvar i våra minnen.

Familjen

Skellefteå

Elin Stenberg har efter några års vistelse på äldreboendet Ömheten i Skellefteå avlidit i en ålder av 96 år.

Hon var dotter till Jonas och Viktoria Engström från Tjärn, Skellefteå, och växte upp hos sina morföräldrar i Lövlund, Varuträsk, utanför Skellefteå. Hon var gift med Göte Stenberg som avled 1997.

Under många år yrkesarbetade hon vid Kemisk Tvättindustri i Skellefteå.

På 1960-talet byggde mamma och pappa ett sommarboende i Lövlund, en liten oas för dem där de vistades under sommarhalvåren.

Mammas engagemang i PRO var stort och hon deltog i olika aktiviteter såsom ledsagning, dans, bokcirklar med mera. Hon hade en stor vänskapskrets och var omtänksam och spred en trivsam stämning omkring sig.

Mamma fick fyra barnbarn och fyra barnbarnsbarn.

Döttrarna Gunilla och Ulla

Skellefteå

Vår käraste Ernst Lindqvist har stilla insomnat efter en kort tids sjukdom.

Ernst föddes 1932 på Sjöudden i Norra Bergfors där han växte upp i en stor syskonskara.

Tidigt träffade han sin stora kärlek Eva som han gifte sig med 1953, och samma år födde de en son som två år senare fick en lillasyster.

Familjen bosatte sig i Skellefteå där Ernst arbetade som bilplåtslagare under barnens uppväxt, och på 70-talet bytte han riktning till bilskadeinspektör, ett arbete han fortsatte med fram till pensionen.

Ernst och Eva köpte i början av 70-talet en tomt på Sjöudden där de byggde en sommarstuga intill Varuträsket.

Fiske var ett av hans stora intressen, och många blev fisketurerna på träsket, både sommar- och vintertid.

Med passionen för just vinterfiske och fjälliv åkte de tillsammans på många skoterresor i både den svenska och norska fjällvärlden, alla med pimpelfisket i fokus.

Somrarna tillbringades alltid i stugan tillsammans med myggor och metmaskar, ofta ute på träsket med ett metspö i handen.

När sedan de fyra barnbarnen utökade familjen, fick Ernst dela med sig av sina kunskaper i fiske, men även av titeln som Storfiskare. Genom åren avlöste nämligen två av barnbarnen varandra med att dra upp de största abborrarna, ett rekord Ernst med glädje lämnade till nästa generation.

Förutom fiske så intresserade sig Ernst också mycket för travlivet, och under åren var han delägare i flera hästar som han följde flitigt.

De sista åren i livet blev oerhört tunga för Ernst.

2012 förlorade han sin Eva i en svår olycka, och just som vi såg att han började hitta glädjen igen drabbades han själv av allvarlig sjukdom.

Trots det hastiga förloppet så behöll han sin humor in i det sista, och hans spjuveraktiga kommentarer kommer vi att sakna.

Under den sista tiden var han trots allt ofta positiv och upprepade vilken tur han ändå haft – att han har fått leva ett rikt liv.

Nu får Ernst sin välförtjänta vila, och är äntligen återförenad med sin älskade Eva.

Familjen

Ånäset

Efter ett långt och innehållsrikt liv avled Göran Israelsson på juldagen i en ålder av 87 år.

Göran föddes 1926 i Kålaboda, Nysätra, som son till diversehandlaren Tyko Israelsson och hans hustru Alma. Familjen bestod av åtta syskon.

I januari 1946 träffade Göran sin livskamrat Elsi. Samma år tog han examen från mejeriskolan i Rödbäck, Umeå. Därefter följde en lång karriär på olika mejerier i Ånäset med omnejd. På pingstdagen 1952 vigdes paret i Nysätra kyrka och de fick två döttrar.

Otaliga timmar spenderade Göran tillsammans med familjen i mark och moras, i skid- och löpspåret eller på cykel utforskande knappt farbara skogsvägar. Vid 50 års ålder visade sig dock de första tecknen på den nervsjukdom som han kämpade mot resten av sitt liv. Med uppfinningsrikedom och tjurighet som få lyckades han, trots detta, länge leva ett aktivt liv, alltid med sin stödjande Elsi vid sin sida. Vi minns alla hur han, med kryckan i handen, tog sig över berget till stugan på Granholmen. En stuga som han byggt med egna händer i den minimalistiska funktionella stil som var hans signum. Stugan kom att bli familjens eget paradis.

Barn, barnbarn och barnbarnsbarn i Skellefteå och Västerås, var viktiga för Göran, och skänkte honom stor glädje, likaså vänner och bekanta från bland annat NIF, IOGT och daglediga. Han var allas vår trogna supporter. Alltid positiv och stöttande, inget var omöjligt. Vi minns Göran som ärlig och rak, alltid med glimten i ögat.

En så färgstark person som Göran var, lämnar ett stort tomrum efter sig, men vi finner tröst i att han nu äntligen får vara aktiv och springa igen.

Elsi, Eva och Åsa med familjer

Bureå

Vår käre Rune Johansson avled lugnt och stilla den 24 december på Skellefteå lasarett efter en kort tids sjukdom. Han blev 75 år. Rune var son till Hilma och Gustav Johansson som en av sju syskon. Född och uppväxt i Övre Bäck.

Rune gick sjuårig folksskola med goda betyg i alla ämnen. På gården fanns lite djur och mark som brukades. Tillsammans med sina syskon lärde sig Rune tidigt det mesta vad gäller skötsel av gården. Snart fick han även hjälpa till med pappa Gustavs elfirma där han så småningom arbetade tillsammans med sina bröder Bernt och Sören. Genomgick sen en Hermodskurs i ellära och arbetade i Robertsfors och Skellefteå innan han fick fast jobb hos Burstedts El i Bureå 1964. Fredrikssons El blev hans nästa arbetsplats. Där jobbade han ändå fram till lågkonjunkturen 1993. De sista 10 åren innan pension deltog Rune i många olika arbetsmarknadsåtgärder.

1961 träffade Rune sin Aune från grannbyn Istermyrliden. 1964 gifte de sig och samma år föddes Niclas

och efter fyra år kom Peter. 1971 flyttade familjen in i det då nyrenoverade hemmet på Burviksvägen. Rune var en händig och driftig man och startade 1972 ett långvarigt och kärt stugprojekt i Fjälbyn där en stuga timrades upp. Åtskilliga timmar och bilturer senare stod stugan klar i slutet av 70-talet.

Att måla var ytterligare en talang som legat i dvala sedan barnsben och lilla a i teckning från folkskolan. Han skissade och ritade mycket i sitt arbete och vid 40 årsålder gick han en studiecirkel i oljemålning. Motiven var ofta tagna från naturen, bondesamhället och olika skärgårdsmiljöer. Han har tillsammans med andra gjort ett 20-tal utställningar och målat ett 100-tal målningar i olja och akvarell. Han deltog i ett ALU-projekt i Lövånger där de byggde skalenliga modeller i 1:10 av kyrkstugorna och Vallens kapell.

Idrott var ett stort intresse där han följde sina söners aktiviteter men han hade även en egen karriär som vänsterback i Granlidens IK. På TV följde han det som hände i fotbolls- och skidvärlden. Vi minns bland annat hur han brukade prata om Ingos match mot Floyd då de lyssnade på radio hemmavid, bröderna Nordahls bollsparkande och resorna på lastbilsflak till och från fotbollsmatcherna.

Rune lade ned många timmar och kunnighet i olika egna byggprojekt och ställde även gärna upp för familj, vänner och andra som var i behov av hjälp, liksom föreningar som tex Bureå IF och Bureå Hembygdsförening. Allt det Rune gjorde genom åren utgick från hans breda kunskaper – att kalla honom tusenkonstnär är ingen underdrift.

Rune älskade att leka med barnbarnen Agnes, Sigge och Wilmer och de var i sin tur väldigt förtjusta i sin farfar.

Vi minns Rune som en mycket snäll, omtyckt och varm person med en underfundig humor och glimt i ögat. En älskad make, far, farfar och svärfar har lämnat oss. Vår saknad är oändlig.

Familjen