Kåge

Inga Kågström har söndag den 5 januari stilla insomnat på Hedvigsgården i Kåge i kretsen av sina närmaste. Hon blev 93 år.

Inga föddes som dotter till repslagare Andreas Kågström och hans hustru Fanny och hon var uppväxt i Kåge där hon var bosatt hela livet. De var åtta syskon i familjen och Inga fick tidigt lära sig att hjälpa till med olika sysslor i hemmet och på familjens repslageri. Hon utbildade sig till postkassörska och arbetade en tid vid posten i Kåge.

1953 gifte hon sig med Wollrath Kågström och de fick två döttrar, Birgitta och Gunilla.

Inga var verksam i den skeppsklarering och speditionsfirma som maken drev vid Kåge hamn fram till sitt frånfälle 1989. De fick många fina år tillsammans och delade många intressen. Bland annat reste de till olika länder och kulturer.

Inga var en aktiv person och intresserad av att lära sig nya saker och duktig i att handarbeta. Andra intressen var odling och trädgården på Fiskargatan i Kåge.

Ett annat stort intresse var sång och musik och redan tidigt var hon engagerad som solist och verksam i Kåge kyrkokör, senare även Veterankören och SPF-kören. Inga var kristligt intresserad och en aktiv medlem i Svenska kyrkan och EFS i Kåge.

Ett varm och kärleksfull person har lämnat oss men minnet av Inga finns kärleksfullt och för alltid bevarat.

Döttrarna Birgitta och Gunilla

Arvidsjaur

Vår älskade Kerstin Sannsell somnade stilla in på trettondagsaftonen efter en tids sjukdom. Hon skulle fylla 84 år den 28 januari.

Kerstin Sannsell, född Lundmark, var född och uppvuxen i Gesick i en syskonskara av åtta barn.

Hon gifte sig med Berth Sansell 1954 och paret bosatte sig i Storuman där Kerstin arbetade med damkonfektion.

Sonen Ove föddes 1958 och dottern Barbro 1965.

1969 flyttade familjen till Arvidsjaur där Kerstins dröm om ett eget hus förverkligades.

Hon arbetade på Sjöbergs damekipering fram till sin pension.

Kerstin var en social person och hade många goda vänner. Hon tyckte om att dansa, spela bingo och ägnade mycket tid åt sömnad och andra handarbeten. Sent i livet blev Kerstin mormor till Svea vilket skänkte henne stor glädje.

Sörjd och saknad.

Familjen

Skellefteå

Mamma somnade in lugnt och stilla den 28 december på Sunnanängs äldreboende.

Karin föddes 1930 och växte upp i Norrby, Tavelsjö, tillsammans med sina syskon Barbro och Hans-Erik.

Hennes föräldrar John och Helga Nordström var bönder men Karin var aldrig inne på den banan, utan jordbruket togs senare över av brodern.

Konvalescensen efter polio i barndomen gav henne gott om tid att utveckla sina konstnärliga talanger. Det samt hennes intresse för släktens historia ledde via Edelviks folkhögskola fram till utbildning som kartriterska.

Första jobbet efter utbildningen var på Lantmäterikontoret i Skellefteå.

I Skellefteå träffade hos även sin blivande man, Erik Wikström, och de gifte sig 1957.

Erik drev sedan tidigare Wikströms skoaffär och familjen bosatte sig därför på Södra Hamngatan 1 i Skelleftehamn.

Sonen Olof föddes 1958 och dottern Eva 1961.

Efter ett antal år i hemmet började Karin som vikarie på Arbetsförmedlingen i Skelleftehamn.

Hon skulle därefter bli Arbetsförmedlingen trogen fram till pensionen, via arbete som vägledare på AMI, och senare som arbetsförmedlare på kontoret i Skellefteå.

Maken Erik avled 1986, men Karin fick efter sin pension många fina år med sina trogna väninnor.

Hon fick nu tid att utveckla sitt stora intresse för kultur, teater och konst samt sitt eget måleri.

Karin älskade att resa, både på solresor och på konstresor, men även till sin lilla övernattningslägenhet i Stockholm, som hon delade med en väninna.

Här var det nära till teatrar och konstutställningar, och till barn och barnbarn.

Sista åren bodde Karin på Hökens äldreboende och sedan i maj på Sunnanäng.

Här fick hon med en fantastisk personal sluta sina dagar.

Hon kommer alltid att finnas kvar i våra hjärtan.

Olof och Eva

Skellefteå

Natten mot nyårsafton fick vår älskade mamma, fru, mormor, farmor och svärmor Anita Widmark flytta hem till Gud. 76 år fick hon här på jorden.

Hon var en stadstjej som växte upp på Mullberget och Nygatan, gick skola på bland annat Kanalskolan och sedan realexamen på Solvik. Hennes längtan att bli textillärare gjorde att hon flyttade till Sundsvall och Umeå för studier.

Mamma fick tjänst i Skellefteå och jobbade bland annat på Klockarskolan som studierektor och efter det har mamma varit Brännanskolan trogen i 30 år.

Efter avslutad examen gifte hon sig med vår pappa Nils Bergquist 1965 och de fick oss barn, Katarina 1967 och David 1972.

Mamma och pappa fick 20 år tillsammans. 1985 blev mamma änka och 1999 fick vi barn uppleva vår mors bröllop med Martin Widmark. Det var fantastiskt att få uppleva mamma nyförälskad igen och helt underbart att få en Martin till mormor/farmor. Mormor/farmor och Martin har varit en sådan självklar kombination att man många gånger sagt både pappa och morfar/farfar till honom.

För mamma har familjen alltid varit viktig, så många är de semestrar och somrar som vi tillbringat tillsammans. Stugan i Falkträsket och Blåbandsgården i Hemavan är platser som vi har fantastiska minnen från och som vi nu vårdar ömt. För oss barn och sina barnbarn har hon alltid funnits tillhands, så även för sina föräldrar. Hur tiden och orken räckte till för henne har vi många gånger undrat eftersom hon innan hon mötte Martin stod ensam i allt.

Mammas kristna tro har alltid varit tydlig i hennes liv. Detta tog sig uttryck på olika sätt, genom att sjunga i EFS-kören, engagemang i Mobackenkyrkan, och de senaste 20 åren då hon fick förmånen att lära sig måla ikoner. Att måla ikoner var mammas sätt att vara nära Gud. Många är de böner som ligger bakom varje penseldrag och trots att hon för tio år sedan drabbades av Parkinsons sjukdom kunde hon fortsätta måla.

Mamma och Martins gemensamma intressen med resor och sång har också gett flera härliga minnen som nu tänks tillbaka på med glädje.

Sedan februari 2013 bodde mamma på Klockarhöjden där hon fick god omvårdnad.

Saknaden blir stor men glädjen och tacksamheten över allt mamma var och gav är det vi har kvar.

Katarina, David, Martin med familjer

Åbyn, Burträsk

På söndagskvällen den 5 januari somnade vår Malte in efter en kort tids sjukdom.

Han föddes i Norra Åbyn, Burträsk, och var yngste son till Karl och Astrid Ågren.

I början av 1970-talet träffade Malte sin livskamrat Gunni och tillsammans fick de barnen Robert och Emma.

På 1960-talet arbetade Malte som elektriker i Burträsk och Skellefteå och han tog senare behörighet för yrket i Härnösand. Efter några år som resande försäljare på Bentone-verken började han 1975 på Martinsons i Bygdsiljum som elektriker och där blev han kvar till 2003 då han insjuknade i leukemi, en sjukdom som han besegrade. Parallellt med sitt yrkesverksamma liv drev han och Gunni jordbruket vidare på Maltes föräldragård.

Alla som kände Malte vet att han var en riktig ”arbetsmyra” med många järn i elden. Förutom skötseln av gården var Maltes stora intressen jakt, skog, mark och djuren på gården. Två stora glädjeämnen de senaste åren var barnbarnen Alfred och Millie som älskade att åka fyrhjuling med sin farfar.

Det är svårt för oss anhöriga att förstå att Malte är borta och vår saknad är oändlig. Han lämnar dock många fina minnen kvar hos oss alla.

Familjen

Jörn

På onsdag eftermiddag den 8 januari avled Mats Holmgren hastigt. Han blev 75 år.

Mats var född och uppvuxen i Klockträsk, i en syskonskara på tio barn. 1960 träffade han Gunilla och 1965 gifte han sig med sin älskade Gunilla. Några år senare föddes döttrarna Ulrica och Linda.

Hösten 1964 började pappa sin utbildning på Bosön och efter avklarad utbildning blev han verksam som idrottslärare i Jörn. Ett yrke som blev honom troget livet ut. Många är de barn och ungdomar som fått ta del av pappas värme, omtanke, humor och engagemang och han satte stort värde vid att leda och inspirera sina elever.

Pappa brann för allt som hade med idrott att göra. Själv var han aktiv både inom skidåkning och inom fotboll. När han själv slutade spela blev han fotbollstränare.

Pappa älskade även att vistas i skog och mark. Många timmar har han tillbringat med att fiska och plocka bär. Sommarstället i Boviken där vår familj tillbringat varje sommar sedan 1960-talet var ett kärt tillhåll för pappa och vår familj.

1995 blev pappa morfar för allra första gången, vilket kom att betyda oerhört mycket för honom. Han blev en stor förebild för sina tre barnbarn. Pappa älskade barn och barnbarnen fick stor omsorg och mycket kärlek.

För oss som kände Mats finns idag inga ord. Hans älskade hustru Gunilla och barnen med familjer känner stor tacksamhet för att få ha levt tillsammans med Mats och fått ta del av hans positiva livssyn, kärlek och värme. Pappa kommer leva vidare genom oss barn och barnbarn och kommer lämna ett stort tomrum efter sig. En älskad make och pappa har gått ur tiden.

Vi älskade honom och han kommer för alltid finnas bevarad i våra hjärtan!

Gunilla, Erica och Linda

Berget, Rörträsk

Mats Karlsson har den 29 december somnat in efter bara tre månaders vetskap om sin svåra sjukdom. Han blev 69 år.

Mats växte upp hos sina morföräldrar efter att vid fyra års ålder förlorat sin mor.

Mats var född med en ögonsjukdom som gjorde att han de sista åren knappt hade ledsyn. Detta var dock inget som hindrade honom att dagligen göra långa promenader.

I skogen trivdes han bäst, och var stolt över sitt välskötta område.

Mats medverkade i dokumentärfilmen om Stoorn, den tilltänkta älgen på Vithatten, där folk imponerades av hans travade vedsamling.

Han hade stor kunskap om motorer av olika slag, och trots hans handikapp var inget omöjligt för honom, med sin känsel och hörsel klarade han det mesta.

Vid fyllda 60 kunde han med glädje förverkliga en stor dröm han hade, den att hoppa fallskärm.

Mats började sitt yrkesliv med skogsarbete, därefter på Etri fönsterfabrik.

Han köpte tillsammans med sin sambo Inger hennes föräldrahem och drev då en tid jordbruk.

Mats var aldrig rädd för att arbeta hårt, var alltid sysselsatt och hans motto var: Att arbeta har ingen dött av.

Mats lämnar ett stort tomrum, och saknaden går inte att beskriva med ord.

Sörjes närmast av sin sambo.

Inger

Gissträsk, Norsjö

Den 5 januari somnade vår kära mor, fru, stillsamt in efter en tids sjukdom. Hon blev 72 år gammal.

Gunnel föddes och bodde under ungdomsåren i Kristineberg där hon gick sina skolår. Efter examen började hon arbeta åt Bolidens gruvor på kontoret vid Kristinebergsgruvan.

Under tonåren träffade hon sin Sören som hon senare, den 21 juli 1962, gifte sig med.

Efter en kort sejour till Jörn flyttade de tillbaka till Kristineberg. 1964 flyttade de vidare till Malå och samma år föddes sonen Jan. 1970 fick de åter tillökning då sonen Lennart föddes. Under barnens första år var Gunnel hemma och skötte familjen.

Vid 1970-talets mitt började Gunnel att arbeta i skolbespisningen på Malå centralskola, där hon jobbade kvar fram till pensionen. Många är de barn som fått sin mat tillagad och serverad av henne.

1997 flyttade Gunnel och Sören till Sörens barndomshem i Gissträsk, Norsjö, som de under ett antal år renoverade.

Gunnel värnade alltid om familjen och var morgon som barn och barnbarn hälsade på fanns alltid nybakta kanelbullar på bordet.

Att varje vecka spela bingo med väninnan Birgit var något som inte fick missas.

Vi saknar henne enormt och minnet av henne kommer alltid att finnas kvar på en speciell plats i våra hjärtan.

Familjen

Norsjö

Conny Näslund har efter en kort tids sjukdom somnat in.

Han var född och uppvuxen i Malå. Efter avslutat gymnasium fick han direkt jobb på sågen i Malå som traktorförare på timmerplan. Ett arbete han trivdes mycket bra med.

När han var 18 år träffades vi och kärlek uppstod direkt. Han flyttade till mig i Norsjö och 2002 köpte vi vårt hus. Tillsammans fick vi tre underbara pojkar, Jonas, Emil och Erik. Familjen betydde väldigt mycket för Conny. Han var snäll och omtänksam och ville alltid vårt bästa.

På fritiden ägnade han mycket tid åt barnen och var mycket engagerad i deras idrottsaktiviteter. Att umgås med vänner, se hockey (Saik) och hjälpa svärfar med skogsarbete låg honom varmt om hjärtat. Ett annat intresse som följt honom genom livet var motorer, där han var väldigt duktig på att fixa det mesta.

Vi har förlorat en underbar pappa och make. Han lämnar ett stort tomrum efter sig och saknaden är oändlig. Men vi kommer alltid att bära med oss alla de fina minnen som finns.

Veronica och barnen

Norsjö

Hugo Frohm somnade lugnt och stilla in den 8 januari på Vikelbo i Norsjö. Han blev 85 år.

Hugo föddes 1928, son till Karl och Adina Frohm i Granlund, Norsjö. Han föddes som nummer nio i syskonskaran men skulle komma att få ytterligare två bröder.

Hugo började arbeta som dräng hos Togo Norberg, senare blev han dräng hos Togos bror Sigfrid också det i Almlund. Senare kom han att arbeta vid olika kraftverksbyggen, först i Vargfors och sedan i Galjaure.

Hugo började 1965 på Böle snickerifabrik som sedermera bytte namn till Trätrappor och flyttade till Norsjö. Han blev Trätrappor trogen fram till sin pensionering. Under många år var även snickeriarbete en stor hobby för Hugo. Många fina saker har fått pryda det egna och andras hem, Hugo var känd för att göra speciella och eftertraktade kusmått.

1956 gifte sig han sig med sin livskamrat Viola Ek, även hon från Granlund. Paret bosatte sig på Bjärklia, Bjursele, Norsjö. Väldigt efterlängtat var det 1978 när dottern Mina kom till Hugo och Viola, när Mina kom livade det upp i hemmet. Han blev Bjursele trogen ända tills sjukdomen satte stopp.

Född och uppvuxen på Granlund vilket innebar att mycket tid ägnades åt jakt och fiske, ett intresse som Hugo behöll livet ut. Hugo älskade skogen och sjön, att få ta med hunden och med bössan på ryggen få gå till skogen och kanske skjuta en tjäder eller hare samt att fiska abborre och gädda, men också många resor gjordes till rödingsjöar i fjällen.

Han fick komma till Vinkelbo i Norsjö till sist och det var han glad för. Han fick bra hjälp ända till slutet och även vi anhöriga fick bra stöd och hjälp. Hugo har genom sitt sätt fått en speciell plats i allas våra hjärtan. Nu är hans tid på jorden slut, men vi gläds åt de många år vi fick tillsammans och alla fina minnen.

Viola och Mina

Kåge

Vår älskade mamma har lämnat oss. På trettondagen tog mamma sitt sista andetag med sin familj vid sin sida.

I Skellefteå, för 70 år sedan, föddes Gudrun i en familj där musiken betydde mycket. Hon var medlem i Skellefteå Missionsförsamling under hela sitt liv, där sången var ett stort glädjeämne. Föräldrarna Gully och Enoc Almlöf fick Gudrun som tredje barn i en barnaskara som kom att bli fem.

Under sin uppväxt utvecklade hon sitt intresse för det estetiska. Hon gick i sin morfars fotspår, som var skräddare, när hon efter grundskolan läste på Tillskärarakademin i Stockholm. Hennes stora intresse och talang för sömnad och design har många i hennes omgivning haft stor glädje av. Brudklänningar och festkläder på löpande band. Hon arbetade först som sömmerska. Därefter började hon sin anställning vid den nyöppnade butiken H&M, där hon trivdes och hennes kunnande kom till sin rätt.

Gudrun mötte sin kärlek Kjell som hon gifte sig med 1967. Tillsammans fick de fyra barn. Mammas omsorg om hem och familj upptog en stor del av hennes tid. En källa till både stor glädje och oro som det innebär att sörja för en stor familj. Med sitt spontana sätt och sin hjärtlighet har hon genom åren fyllt hemmet med glädje och liv.

Vi bodde först i Skellefteå och 1981 gick flytten till Kåge. De senaste åren har mamma och pappa tillbringat sommarhalvåret i stugan i Boviken. En plats där mamma njöt av sol och värme. Besöken av våra familjer uppskattades mycket. De tio barnbarnen hade en speciell plats i hennes hjärta.

Mamma tyckte om att resa, men var samtidigt hemmakär och hemlängtan blev ibland stor. Nu har hon kommit till sitt hem i himlen.

Tanken på att mamma nu får vila från smärta och sjukdom ger tröst men saknaden är stor.

Hon som älskade oss, hon fattas oss.

Barnen

Jäckvik

Vår älskade mamma Edla Johansson somnade stilla in den 27 december. Hon blev 92 år.

Mamma var född och uppvuxen i Laisvallby med bror och föräldrar. Eftersom föräldrarna var renskötare flyttade familjen runt med renarna. De tillhörde Svaipa sameby. Livet som renskötare formade henne till att bli en frilufts- och naturälskande person, skog och fjäll var genom hela livet hennes livselixir. När hennes far dog tappade hon lust och motivation för renskötarlivet. Efter ett år på hushållsskola tog mamma tjänst som hembiträde i Jäckvik och träffade där vår far Fritz Johansson. De fick 3 barn.

Mamma lagade god mat som många fick njuta av i hemmet, även turister och tillfälliga vägarbetare. När bagarstugan i byn hade återinvigts tillbringade hon mycket tid där. Ett intresse som varade så länge krafterna tillät. Under några år drev hon tillsammans med några vänner Hyttmästargården i Jäckvik, en turistanläggning med matservering. Sedan arbetade hon halvtid på fiskodlingen i Jäckvik fram till hon gick i pension.

Mamma var som sagt en hängiven friluftsmänniska och älskade att åka skidor. Många av oss hade svårt att hänga med i hennes tempo, hon åkte skidor högt upp i åren (86 år). Hon tyckte även om att vandra i skog och mark för att plocka bär. Turerna blev både många och långa när hon gav sig ut med kaffesäcken på fjället och återkom ofta med kontar överfyllda med hjortron. Hornavan hade en stor plats i hennes hjärta och familjen gjorde ofta turer med båten, för fiske och utflykter.

Sista åren när pappa blev sjuklig flyttade de till Arjeplog. När pappa bodde på Vaukagården blev vävning ett nytt intresse för henne och många timmar tillbringade hon i vävstugan på Vauka. Efter att pappa hade gått bort pendlade mamma mellan Jäckvik och Arjeplog. De sista tre och ett halvt åren bodde mamma på servicehuset Tallbacken på grund av vacklande hälsa.

Mamma var en mycket generös person som värnade stort om familjen, släkten och vännerna. Saknaden är stor efter vår kära mamma.

Barnen

Umeå

Torgny, som var yngsta barnet till Emma och Arvid Schönfeldt, föddes 1945 och bodde i Grönliden till 40-årsåldern. Han föddes med Downs syndrom. Förutom en sen utveckling och talproblem hade han även hjärtproblem och syn bara på ett öga, vilket senare fick opereras bort.

Eftersom han inte kunde tala begripligt blev läkarens diagnos, dels att han var imbecill och dels att han inte skulle överleva sin 20-årsdag. Därför ansågs han inte vara berättigad till någon skolgång. Först efter föräldrarnas flytt till Umeå fick han därför möjlighet till gemenskap med andra i liknande situation. Detta genom den kommunala dagverksamheten, och det gav naturligtvis ny krydda åt hans vardag, och det skulle mycket till om han skulle bli hemma från sin skola.

Efter föräldrarnas bortgång bodde han kvar i lägenheten och fick tillsyn och hjälp av sina systrar i Umeå för att klara sitt boende. Sina sista år bodde Torgny på ett gruppboende i Umeå. Även där anpassade han sig väl och trivdes med sin tillvaro som en i gruppen, mycket tack vare den fantastiska personalen.

Hälsan blev dock successivt sämre och med den också synen på det friska ögat vilket resulterade i att han det senaste året var hänvisad till sin rullstol.

Torgny var en mysig och tillgiven person även om han i likhet med andra med samma syndrom hade sina egenheter. Han blev med tiden svårt tärd av sin sjukdom.

Den 4 januari 2014 avled han lugnt och stilla på Norrlands universitetssjukhus i Umeå.

Familjen

Bjurliden

Vår älskade Anders Brännström har hastigt somnat in i sitt hem i Bjurliden. Han skulle fylla 47 år den 18 april.

Han var född och uppvuxen i Skellefteå tillsammans med föräldrarna Gun-Britt och Lorentz Brännström och sin bror Kenneth. Anders blev sin hembygd trogen sånär som på några år när han bodde i Linköping.

Sina sista år arbetade Anders på Mångkulturellt Forum.

Saknaden och tomrummet efter Anders är mycket stor och vi kommer att bevara honom för alltid i våra hjärtan.

Familjen

Renström

Filip Holmqvist avled den 6 januari 2014 på Skellefteå lasarett.

Filip föddes den 19 juni 1926 i Gäddträsk, Renström. Han var yngst av fem syskon.

1952 gifte sig Filip med Ingrid och de fick barnen Bruno, Benny och Gun-Britt. Han fick senare också sju barnbarn och fyra barnbarnsbarn.

Filip arbetade vid Renstömsgruvan i stort sett under hela sitt yrkesverksamma liv. Han hade ett stort bilintresse, var uppfinningsrik och kreativ. Detta resulterade bland annat i att han i början på 1970-talet startade ett företag där han rostskyddsbehandlade bilar. Han fick genom detta stor glädje av alla möten med sina kunder.

Hans varma och genuina gudstro betydde mycket för honom. Han hade ett stort engagemang i arbetet med att bygga och driva EFS arbete i bönhuset i Renström.

En mycket svår sorg drabbade Filip och hans familj när sonen Bruno i mars 2013 avled efter en kort tids sjukdom.

Filip var snäll och visade stor generositet mot andra människor, han tog sig gärna tid för att hjälpa andra.

Han efterlämnar ett varmt minne och sörjs närmast av hustrun samt barnen och barnbarnen med familjer.

Familjen

Skellefteå

Vår kära mamma Maud Jonsson somnade in lugnt och stilla den 5 januari på Skellefteå lasarett, med sina nära och kära vid sin sida. Hon blev 76 år.

Maud var dotter till Brynolf och Nanny Fahlén, hon var näst yngst i en syskonskara på sex. Hon växte upp på Varvsgatan och blev kvar i Skellefteå livet ut.

Mamma träffade pappa som ung, de gifte sig 1956 året därpå föddes dottern Annika och tre år senare sonen Anders, hon har även berikats med tre fina barnbarn.

Maud började sin yrkesbana på Saedéns herrekipering, vi har många gånger fått höra att hon minsann kunde knyta snygga slipsknutar, sedan var hon en kort period i växeln på Larco.

Mamma satte sig på skolbänken igen vid dryga trettio års ålder och var klar förskolelärare 1974, började som fröken på förskolan på Åsgatan, fortsatte sedan på Moröhöjdens förskola och Byängens förskola, för att nämna några.

I sexton år fick mamma och pappa uppleva att bo vid havet i deras älskade Boviken, där njöt de av livet och varandra, de gjorde även många resor med bil, husvagn och flyg.

Maud var intresserad av att påta i trädgården, vara ute i skog och natur, plocka bär, hon var även mycket duktig på att göra vackra föremål av näver och hon samlade rötter som hon gjorde mycket fina rotarbeten av.

Ett annat stort intresse som mamma hade, var hennes hundar, hon hade en förkärlek för terrier.

Mamma blev änka för fyra år sedan, efter det började hennes ork att tryta, när man kom hem till henne så sa hon ofta att ”inte har jag gjort så mycket i dag, men jag knårar på så gott jag kan” och det gjorde hon verkligen, kämpade på och klagade sällan över hur slut hon var och hur ont hon hade.

Mamma var en social person och hade lätt för att lära känna nya människor i sin omgivning.

Maud var mycket nöjd över sin flytt till Skeppargatan, hon tyckte hon hade det så bra i sin fina lägenhet, det var nära till allt, satte sig gärna på sin permobil för utflykter runt stan.

Men nu har vår lilla mamma somnat in och får vara med sin älskade Totte igen.

Vi ska aldrig glömma vår allra finaste mamma.

Familjen

Ånäset

Några dagar in på det nya året somnade Gördis Lindström, Ånäset, stillsamt in på Lövlundens äldreboende. Hon blev 88 år.

Gördis var dotter till Anna och Verner Sjöström och växte upp i Grimsmark tillsammans med fem syskon.

Tidigt fick hon börja hjälpa till i hemmet och i sin ungdom arbetade hon som sjukbiträde på Stenfors sanatorium.

1949 gifte hon sig med Dan Lindström från Ånäset. Varvat med att vara företagarhustru och mamma arbetade Gördis med klädsömnad på beställning, hon serverade vid olika evenemang på Royal och hotellet i Ånäset. Sina sista verksamma år arbetade hon som brevbärare.

Hon tyckte mycket om att handarbeta, bland annat att brodera, och var engagerad i kyrkan och medlem i kyrkokören i många år. Familjens oas var sommarstugan vid havet i Gumbodahamn där Gördis trivdes allra bäst.

Gördis var omtänksam, inte bara mot familjen, utan hon hade ofta en hjälpande hand till de som behövde så länge hon orkade.

År 2009 flyttade makarna in på äldreboendet Lövlunden i Robertstors där de fick den bästa omvårdnad. Samma år blev Gördis änka.

Mamma lämnar ett stor tomrum efter sig men hon kommer alltid att finnas kvar i våra minnen.

Ulf med familj

Ursviken

Vår käre Ragnvald Sejnell somnade in lugnt och stilla torsdagen den 2 januari. Han blev 89 år.

Han föddes i Frostkåge, var son till Frans och Adelina Pettersson.

Efter sitt första arbete på mejeriet i Karlskoga flyttade han tillbaka till Skellefteå. Barkning på Björnsholmen blev hans nästa arbete som följdes av en anställning på Skarins pappersmassafabrik, Marklunds Handelsträdgård och slutligen Ursvikens Mekaniska verkstad tills han gick i pension.

Ragnvald träffade Marianne sommaren 1949 i Frostkåge. De gifte sig och fick tre barn, två pojkar och en flicka. 1956 flyttade de in i eget hus i Ursviken och bodde där till 2009 då de flyttade till en lägenhet.

Familjen stod Ragnvald varmt om hjärtat och när barnbarnet Joakim föddes, då blev han riktigt glad. Hans fritidsintressen var att ta hand om huset, resa och vistas i skogen för att plocka bär.

Han hade alltid glimten i ögat och var positiv, glad, generös och omtänksam.

För några år sedan drabbades Ragnvald av demenssjukdom och det sista halvåret bodde han på Skärgårdshemmet. Där trivdes han bra och fick en mycket god omvårdnad.

En älskad make, far, farfar och svärfar har lämnat oss, saknaden är stor.

Familjen

Skellefteå

Vår käre pappa somnade in lugnt och stilla den 4 januari 2014 efter en tids sjukdom. Han blev 85 år. Han föddes i mars 1928 på Long Island, New York, USA, där han tillbringade sina första åtta år med föräldrar och syskon. Hans far omkom tragiskt i en olycka och familjen flyttade då till hans mors hembygd i Kronoby, Finland. Tiden i Finland präglades av det pågående kriget. Bland annat var han, i likhet med många finländska ungdomar i början av 1940-talet, aktiv som soldatgosse inom Skyddskåren. Här lades också grunden för hans idrottsintresse, bland annat var han en duktig gymnast.

Efter krigsslutet flyttade familjen till Skellefteå. Han tog anställning hos Slakteriföreningen. Efter en arbetsplatsolycka där han förlorade ena underarmen blev han försäljare för att senare börja arbeta som arbetsledare på Charko där han blev kvar ända till pensionen 1993.

I Skellefteå träffade han sin blivande maka Ebba Viksten och de gifte sig 1954. Paret har fostrat två söner, Mikael och Anders. Pappa blev änkeman 1997.

Han stora intresse var idrott i olika former. Allra närmast hjärtat låg orienteringen där han tävlade aktivt och framgångsrikt för Skellefteå Orienteringsklubb under främst 40- och 50-talet. Intresset för orientering har aldrig svalnat utan han var aktiv både inom klubbarbetet och som utövare på motionsnivå långt upp i åldern så länge hälsan tillät. Han var också en mycket uppskattad funktionär vid tävlingar, bland annat var han ansvarig för sektretariatfunktionen under många år.

Längdåkning var en annan idrott som han gillade och utövade själv. Han sågs ofta i spåren i vitbergsterrängen, karaktäristiskt med bara en stav till följd av en amputerad arm. Handikappet har aldrig hindrat honom att leva ett aktivt liv. Hans uppfinningsrikedom var stor när det gällde att hitta lösningar på vardagsproblem.

Pappa drabbades i slutet av sommaren av allvarlig sjukdom. Tiden därefter var kämpig men på sitt typiska sätt klagade har aldrig utan kämpade tappert och försökte göra sitt bästa under den tiden. Han var en fin pappa som alltid ställde upp och stöttade oss i våra aktiviteter. Vi känner en stor saknad men vi vet att ha nu fått ro. Vi kommer att minnas honom som den omtänksamma far han var.

Mikael och Anders

Skellefteå

Niklas föddes i Luleå 1945. Han blev 68 år. Han var barn till bokhandlare Harry Nilsson och hans hustru Gunhild.

Niklas flyttade i sin ungdom utomlands. Där träffade han James Jardius, som blev hans levnadskamrat. De bodde flera år i Storbritannien och i Turkiet. 1975 flyttade de till Luleå, där Niklas utbildade sig till kock. Han lagade underbar mat, som han gärna bjöd oss på.

Under två år drev de Centralhotellet i Piteå, som sedan såldes på grund av sjukdom. Niklas arbetade därefter på Aktiv Ungdom i Piteå som föreningsadministratör. Han sjukpensionerades 1987.

James dog 1999. Då sålde Niklas deras hus i Skuthamn i Piteå och flyttade till Stockholm. I samband med flytten till Stockholm bytte han sitt namn till Niklas Montnicolai för att underlätta kontakterna med utlandet.

Han var en utpräglad föreningsmänniska och tog initiativ till flera föreningar både i Sverige och utomlands. I dessa kontakter fick han användning av sitt språkkunnande.

Niklas hade många strängar på sin lyra. Han var en stor blomsterälskare och en god fotograf. Andra intressen var klassisk musik, frimärken, antikviteter och auktioner. Han målade i olja och ledde många kurser i oljemåleri. Niklas företog många resor i främmande länder, av vilka Tunisien blev favoriten. Vid Niklas senaste vistelse där insjuknade han och han dog den 30 december 2013 efter en kort tids sjukdom.

Hemresan var planerad till den 1 januari men han hann aldrig utnyttja flygbiljetten hem till vård i Sverige. Begravningen hölls den 11 januari i Tunisien. Niklas är djupt saknad av fyra syskon med familjer, samt stor släkt och vänner.

Syskonen